Herr talman! Under något av mina första år i riks-
dagen - och det är ganska länge sedan, eftersom jag
sitter här mitt artonde år nu - skrev jag en motion om
de s.k. 58,3-årspensionerna. Jag hade då färska erfa-
renheter från mitt arbete vid en försäkringskassa av att
människor som var 58 år och 3 månader kunde så att
säga stämpla arbetslösa fram till 60-årsåldern och
sedan erhålla förtidspension enligt samma förmånliga
regler som vid sjukdom, trots att det endast var åldern
som låg till grund för pensionen.
Jag insåg att detta måste vara fel och jag förstod
att systemet tärde hårt på bl.a. ATP-systemet. Jag fick
emellertid avslag på min första motion, som av någon
anledning första gången behandlades i arbetsmark-
nadsutskottet efter hörande av arbetsmarknadens
parter. Där rådde stort samförstånd om detta system.
Jag fick återkomma i frågan, men den föll nog framåt
främst på grund av att det uppstod en livlig pressde-
batt ute i samhället. Där ställdes frågan: Var det verk-
ligen rimligt att ganska rutinmässigt sjukpensionera
människor enbart på grund av ålder, och vid så pass
tidig ålder?
Detta är historia nu, herr talman! Numera förtids-
pensioneras inte människor på grund av en viss ålder
eller ett visst arbetsmarknadsläge. Det är den medi-
cinska nedsättningen av arbetsförmågan som i huvud-
sak ger rätt till sjukpenning och pension.
Den proposition som ligger till grund för det be-
tänkande vi nu skall debattera syftar till att ytterligare
renodla socialförsäkringssystemen och dra klara grän-
ser gentemot andra trygghetssystem. Faktorer som
ålder, bostadsort och arbetsmarknadsläge skall beak-
tas mindre vid bedömningen. Det är mer renodlat
medicinska kriterier som ska ge rätt till sjukpenning
och förtidspension, dvs. försäkringen kommer mera
att fungera som en reell försäkring. Problem som i
grunden inte är medicinskt betingade bör enligt pro-
positionen i första hand hanteras med arbetsmark-
nads- eller socialpolitiska medel.
Det råder stor enighet om grunderna för betänkan-
det, som baseras på ett förslag från Sjuk- och arbets-
skadekommittén. Bedömningen av arbetsförmågans
nedsättning skall göras enligt en steg-för-steg-modell
och kriterierna vara de samma för såväl sjukpenning
som förtidspension.
Men på några punkter råder inte enighet i utskot-
tet.
Från oppositionens sida, d.v.s. i det här fallet
samtliga partier utom Socialdemokraterna och Cen-
tern, är vi negativa till att regeringen gång efter annan
rycker ut en bit av de förslag som Sjuk- och arbets-
skadekommittén kommit fram till i enighet, istället för
att komma med ett sammanhållet förslag, där delarna
bildar en helhet. Vissa människor kommer på detta
sätt att helt falla mellan stolarna. Vi reservanter befa-
rar att människor som är för friska för att få sjukpen-
ning eller pension men för sjuka för att kunna få ett
nytt arbete kommer att bilda en slags gråzon - ja, jag
tror att vi i reservationen talar om ett gråzonsproleta-
riat och därvid citerar en socialdemokratisk ledamot -
där människorna inte har någon annan försörjnings-
möjlighet än det yttersta skyddsnätet, dvs. den kom-
munala socialvården. Resultatet torde komma att bli
att kommunernas socialtjänstkostnader ökar ytterliga-
re, vilket bl.a. har påtalats i en motion av Miljöpartiet.
I en artikel i Aftonbladet nyligen ställer Sigge
Godin, Folkpartiet liberalerna, Liselott Wågö, Mode-
raterna och Owe Larsson, Vänsterpartiet, frågan: "Hur
tänker regeringen ge en rimlig inkomsttrygghet för de
grupper som faller utanför systemet genom de skärpta
kriterierna för sjukpenning och förtidspension? De
som först kommer att drabbas är kvinnor med arbets-
skador" säger artikelförfattarna.
I Dagens Nyheter igår skrev läkaren Bo Kuritzén
och advokaten Ove Jonsson att Sverige kommer att få
EU:s sämsta sjukförsäkring och att tusentals sjuka
människor kommer att hänvisas till socialbidrag. Så
illa får det verkligen inte bli, herr talman! Sjukdoms-
begreppet har faktiskt preciserats redan genom en
lagändring den 1 oktober 1995, men jag vill ändå
särskilt understryka utskottets uttalande om vikten av
rehabiliteringsåtgärder, att den enskilde skall behand-
las med varsamhet och respekt, som vi säger, och att
såväl sjukpenning som förtidspension skall kunna
utges även om det finns vissa inslag av t.ex. sociala
eller arbetsmarknadsmässiga skäl. Utskottet har alltså
preciserat sig ytterligare utöver vad regeringen har
sagt i sin proposition.
Huvudpoängen i Sjuk- och arbetsskadekommitténs
förslag var ett ökat samarbete mellan försäkringskas-
san, vården, kommunerna och arbetsförmedlingen
liksom förbättrade rehabiliteringsmöjligheter för att
de sjukskrivna snabbare skall kunna komma i arbete.
Men några verkliga förslag om en sådan samordning
har inte lagts fram, och vi menar i likhet med artikel-
författarna att det främst torde bli kvinnor med för-
slitningsskador efter långvarigt och tungt arbete inom
bl.a. vårdsektorn som kommer att drabbas. De enskil-
da människorna kommer att få svårt att hävda sin rätt
till ersättning från något håll. De blir helt enkelt bero-
ende av socialbidrag.
Här är min fråga till utskottets företrädare: När
kommer ett konkret förslag om en större samordning
av försäkringssystemen så att inte socialbidragsbero-
endet blir gigantiskt?
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reserva-
tion nr 1.
När det gäller reservation nr 4, vill jag deklarera
oppositionens stora förvåning och klara avståndsta-
gande. Vi uppmärksammades tidigt, bl.a. av LRF,
som också uppvaktat utskottet, om att företagare och
jordbrukare helt enkelt skulle kunna bli helt utan
försäkringsskydd när de bedöms enligt steg 5. Om en
person enligt steg 5 trots rehabiliteringsåtgärder inte
bedöms kunna återgå till sitt tidigare arbete, måste
vederbörande nämligen söka ett annat på arbetsmark-
naden normalt förekommande arbete, som det står i
lagtexten.
Alla vet att det i dagens arbetsmarknadsläge torde
vara ganska omöjligt för t.ex. en jordbrukare att få ett
kontorsarbete. Till yttermera visso skulle företagare
enligt propositionen bedömas direkt enligt steg 5.
Efter stark opposition ute i samhället, och även i detta
hus, sade regeringen efter en vecka att ordet "två"
bortfallit i propositionstexten och att företagare också
skulle bedömas enligt steg 1 och 2. Det är alltid nå-
got.
Flera av oss motionerade i frågan och menade att
förslaget inte kunde antas när det gäller jordbrukare
och egenföretagare. Vi begärde yttrande från arbets-
marknadsutskottet och fick svart på vitt. Utskottet
hänvisade till att den s.k. Arbom-utredningen före-
slagit att företagare som blir arbetslösa skall kunna
låta verksamheten vila samtidigt som arbetslöshetser-
sättning utges. Utskottet säger att regeringen aviserat
att den under våren kommer att lägga fram ett förslag
om en ny arbetslöshetsförsäkring.
Utskottet säger avslutningsvis: "Utskottet kan
konstatera att innan en sådan förändring genomförts
innebär de föreslagna förändringarna att företagare
riskerar att vid arbetslöshet bli helt utan ersättning."
Trots detta anser majoriteten bestående av Socialde-
mokraterna och Centern i utskottet att förslaget skall
antas fr.o.m. den 1 janunari 1997 i den fromma för-
hoppningen att regeringen skall ge frågan "en positiv
prövning".
Herr talman! Under mina snart 18 år i socialför-
säkringsutskottet har jag tyvärr varit med om att våra
beslut fått konsekvenser som vi inte räknat med. Jag
har dock aldrig varit med om att vi med berått mod
antagit en lagstiftning, som direkt ställer vissa med-
borgare helt utan försäkringsskydd!
Att Socialdemokraterna - trots vackra ord om fö-
retagande - inte har mycket till övers för företagare,
det vet vi. Så jag ställer frågan främst till Centerns
företrädare: Varför offrar Centern bönderna inom
socialförsäkringssystemen?
Till sist herr talman, vill jag bara säga några ord
om det särskilda yttrandet under mom. 3, som gäller
rimlighetsbedömning.
Det är värdefullt att hela utskottet påpekat vikten
av att ärenden som rör enskilda försäkrade hanteras
med varsamhet och respekt, och att individuella hän-
synstaganden skall kunna göras, framför allt med
hänsyn till åldern. Vi vill dock fästa uppmärksamhe-
ten på att människor som kanske under hela sina ar-
betsföra liv arbetat med normala eller högre inkoms-
ter och som själva och genom arbetsgivaren betalat in
skatter och avgifter utöver 7,5 basbelopp nu kanske
enligt steg 5 måste ta mycket lågt betalda arbeten och
få mycket låg sjukpenningsersättning - trots tidigare
höga skatter och avgifter.
Det råder redan en bristande överensstämmelse
mellan inbetalda avgifter och förmåner, men det här
skulle späda på det missförhållandet ytterligare. Det
bör därför göras en rimlighetsbedömning även i dessa
fall, så att den inkomstförlust som den enskilde gör i
det nya arbetet inte blir alltför kännbar. Jag hoppas att
såväl utskottsmajoriteten som statsrådet är positiva till
en sådan lösning.