Fru talman! Klimatfrågan är den största globala
utmaning som vi står inför. Klimatpolitiken är ett
viktigt test på vår vilja och förmåga att ställa om våra
samhällen till en hållbar utveckling. Att minska de
svenska utsläppen av växthusgaser är därför en cen-
tral komponent i omställningen till ett ekologiskt
hållbart samhälle.
Detta är bakgrunden till att regeringen tillsam-
mans med Vänsterpartiet i klimatpropositionen före-
slår ett ambitiöst klimatmål: att minska koldioxidut-
släppen med minst 4 % till år 2010. Vi sätter upp det
här målet därför att vi har kunskapen, möjligheten
och viljan att gå före. Regeringens ambition är att
vara föregångare när det gäller omställningen till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Klimatfrågan anser vi är
av central betydelse.
Det är två viktiga beslut som riksdagen ska fatta:
dels beslut om klimatmålet, dels beslut om att ratifi-
cera Kyotoavtalet. Därför är jag mycket glad när jag,
efter att ha läst riksdagspartiernas klimatmotioner,
kan konstatera att det finns ett stort stöd för regering-
ens ambitiösa klimatmål och en enighet om beslutet
att ratificera Kyotoavtalet.
Jag välkomnar också de många konstruktiva för-
slag till åtgärder som framkommit i motionerna och
också i debatten här i dag. Det vittnar om ett djupt
politiskt engagemang i klimatfrågorna, som jag och
regeringen sätter stort värde på.
Vi kommer att ha med oss alla dessa förslag när vi
går vidare med klimatarbetet det närmaste året, inte
minst inför den första kontrollstationen 2004, som
finns inlagd för att följa upp klimatmålet. I det arbete
som då kommer att läggas ned för att utvärdera arbe-
tet så långt och för att bedöma om det behövs fler
åtgärder för att nå vårt mål kommer självfallet riksda-
gen att spela en viktig roll.
Vi är alla eniga om att konkreta åtgärder är det
viktiga för att nå dit vi vill. Regeringens proposition
innehåller många konkreta åtgärder, som vi har hört.
Det är självklart att vi har en klimatpolitik som är
nära förbunden med vår energipolitik. Det framgår av
alla de åtgärder som nämns i den här propositionen.
Men detta är också en del av vårt miljömålsarbete. Vi
tycker att det är lämpligt att lägga fram klimatpropo-
sitionen som en egen proposition.
Det är också självklart för oss att vi har ett nära
samarbete i Europa. Det är närmast obegripligt att det
ifrågasätts att detta är mycket nära integrerat med det
europeiska arbetet. En stor del av vårt och just mitt
arbete ägnas åt klimatarbetet inom EU.
Vårt klimatmål, minus 4 %, avser utsläppsminsk-
ningar på hemmaplan. Målet ska alltså nås utan att
använda skogssänkor och de flexibla mekanismerna,
dvs. handeln med utsläppsrätter och miljöinvestering-
ar i andra länder. Det här betyder inte att vi säger nej
till att använda sänkor och flexibla mekanismer,
tvärtom. Såväl upptag av koldioxid i sänkor som
flexibla mekanismer är instrument som vi på sikt ska
främja genom en aktiv politik. Vi menar att handeln
med utsläppsrätter är en stimulans för näringslivet
som ska uppmuntras.
Men det tar tid att utforma praktiskt fungerande
system. Det här är en komplicerad fråga. Det finns i
dag inget färdigt system för hur de flexibla mekanis-
merna ska tillämpas. Därför har vi nu tillsatt en dele-
gation som ska arbeta fram förslag till hur ett sådant
system ska se ut. Vi har för avsikt att återkomma till
de flexibla mekanismerna i samband med kontroll-
stationen 2004, då klimatmålsåtgärderna ska utvärde-
ras.
Jag kan också säga att det inom EU pågår arbete
med att utforma system för utsläppshandel. Det
spanska ordförandeskapet har som målsättning att det
ska färdigt redan i vår. Vi är inte säkra på att man
kommer att lyckas med det. I så fall fortsätter arbetet
under det danska ordförandeskapet i höst. Här driver
vi i Sverige på för att systemet med handeln med
utsläppsrätter inom EU ska bli så brett som möjligt.
Vi vill t.ex. gärna ha med transportsektorn också som
nu ligger utanför förslaget.
Det är viktigt att poängtera att det ligger ett tydligt
politiskt budskap i att vårt klimatmål nu sätts till
minst 4 % utan kolsänkor och flexibla mekanismer.
Vi talar tydligt om att det är utsläppen i Sverige som
ska minska, på hemmaplan. Det är ett rent klimatmål.
Vi hade en diskussion här tidigare om att vi är an-
gelägna om och tycker att det är bra att vi såväl inom
EU som inom Kyotoavtalet värnar vårt utrymme. Här
ska jag säga att det inte handlar om att vi i första hand
ska utnyttja vårt utrymme framöver. Men det är också
viktigt att inte andra utnyttjar vårt utrymme t.ex. när
det gäller bördefördelningen inom EU. När vi går
längre än vad vi behöver enligt bördefördelningen
innebär det inte att något annat land ska dra nytta av
det när sedan EG:s gemensamma åtagande ska utvär-
deras.
Vi har också talat om kostnadseffektivitet. Lars
Lindblad tog upp detta när det gäller omställningen.
Vi värnar också kostnadseffektivitet. Det är därför vi
värnar de flexibla mekanismerna. Men det är också
viktigt att se att kostnadseffektivitet har sina gränser.
När vi på ett mer omfattande sätt ska ställa om vårt
energisystem behövs i vissa lägen större investeringar
som på sikt inte är de mest kostnadseffektiva. Det
gäller t.ex. satsningar på vindkraft.
Klimatpropositionen är Sveriges bidrag till att ta
ansvar för det största globala miljöhot som vi i dag
står inför. Sverige är här en del av världen. Vårt am-
bitiösa klimatarbete är en del i ett stort klimatåtagan-
de. Det är viktigt att poängtera att i det här internatio-
nella klimatarbetet har Sverige inom ramen för EU
varit starkt pådrivande under flera år. Inte minst un-
der vårt ordförandeskap i EU kunde vi starkt bidra till
att EU tog på sig ledarrollen i det globala miljöarbetet
och såg till att Kyotoavtalet kunde räddas i ett läge då
det var starkt hotat av USA:s avhopp.
I måndags deltog jag i EU:s miljöministrars
rådsmöte i Bryssel. Vi fattade då beslut om att EG
som part i protokollet ratificerar Kyotoprotokollet. Vi
fattade också det legala beslutet om den bördefördel-
ning för EU-länderna som Kyotoavtalet innehåller.
Även vid detta möte spelade Sverige en konstruktiv
roll. Vi måste se det som en stor framgång att detta nu
har gått i hamn. Beslutet innebär även att Danmark
sluter upp bakom bördefördelningen och ratificerar
Kyotoavtalet. För Danmark innebär EU:s interna
bördefördelning att landet ska minska sina utsläpp av
växthusgaser med 21 % jämfört med basåret 1990. På
senare tid har Danmark velat förändra denna fördel-
ning, men vi kunde alltså nå en uppgörelse så att
Danmark accepterade överenskommelsen.
Beslutet i EU:s miljöråd innebär att riksdagen,
liksom övriga nationella parlament inom EU, nu vet
var EU står och vad EU gjort som part i avtalet när vi
nu ska ställning till regeringens förslag om att ratifi-
cera Kyotoavtalet. Vi har alltså klarlagt den förutsätt-
ning som vi skriver om i propositionen, att vi ska
godkänna Kyotoprotokollet under förutsättning att
beslut har fattats inom EU om en legalt bindande
inbördes fördelning.
Genom beslutet i EU:s miljöråd kan såväl EG som
medlemsländerna underteckna avtalet, och vi kan
göra det före mötet i Johannesburg. Det här tycker vi
är av mycket stor betydelse. Det har symbolisk bety-
delse, men det har också viktig faktisk betydelse inför
de förhandlingar som nu föregår Johannesburgsmötet.
Vi ger en tydlig signal om att det faktiskt går att träffa
en heltäckande global överenskommelse om en viktig
och komplicerad global miljöfråga. Den signalen kan
inte underskattas när världssamfundets politiker träf-
fas i Johannesburg tio år efter Rio då klimatkonven-
tionen föddes. Sverige och övriga EU-länder kan åka
till Johannesburg och visa att de levt upp till Kyoto-
avtalets åtaganden.
Sverige kommer att fortsätta att vara pådrivande i
det internationella miljöarbetet under den fortsatta
perioden och även efter den åtagandeperiod som nu
gäller. Nu gäller det att se till att detta internationella
system sjösätts och bevaka de miljömässiga resultaten
i överenskommelsen från Bonn och Marrakech, att
systemet är effektivt och kan fungera i verkligheten
men också att det är så flexibelt att det fortlöpande
kan anpassas till de behov som föreligger. Sverige
kommer att lägga ned mycket arbete på detta.
Till slut vill jag som andra beklaga USA:s avhopp
men också rikta kritik mot den klimatplan som Geor-
ge Bush har lagt fram. Jag kan också berätta att EU:s
miljöministrar gemensamt har gjort en deklaration där
man både uppmanar alla parter att underteckna Kyo-
toprotokollet och också framför en förhoppning om
ett fortsatt samarbete och att USA ska återvända till
Kyotoprotokollet.