Herr talman! Hårda stormar, smältande isar, djur
och växtarter som dör ut, människor som svälter och
översvämningar. Det är inga små konsekvenser som
FN:s klimatpanel, IPCC, målar upp i sitt framtidssce-
nario. Visst är det skrämmande?
Tittar man ut genom fönstret ser man förändring-
ar: sämre vintrar, översvämningar, ovanligt mycket
regn m.m.
FN:s klimatpanel menar att jordens medeltempe-
ratur har ökat med ca 0,6 grader under 1900-talet.
Förändringar har observerats, t.ex. när det gäller snö-
täckt mark, isars utbredning och Arktis tjocklek.
Samtidigt har man observerat att koncentrationen av
växthusgaser, t.ex. koldioxid, i atmosfären har ökat.
Man hävdar att naturliga variationer i solstrålningens
intensitet och jordföreteelser som vulkanutbrott har
lett till en viss avkylning. Därför är kanske uppvärm-
ningen ännu större än visat.
Klimatpanelen använder sig av s.k. klimatmodel-
ler - datamodeller - för att måla upp framtidsscenari-
er. De data som matas in i modellen baseras på tolk-
ningar av tusentals forskningsrapporter världen över.
Detta är den allmänna bilden av klimatutvecklingen.
Slutsatsen är att det har skett en uppvärmning av
jorden och att det är människors utsläpp som är den
viktigaste orsaken.
Är detta då den enda bilden av klimatutveckling-
en? Nej, den har kritiserats från flera håll. Forskare
som IPCC har hänvisat till i sina rapporter hävdar att
de aldrig konsulterats i arbetet. Richard Lindzen,
meteorlog vid Massachusetts Institute of Technology
och en av huvudförfattarna till rapportunderlaget,
säger till tidningen The Toronto Star: Allmänheten
fås att tro att hundratals, t.o.m. tusentals, kom till
samförstånd angående rapporten. Sanningen är att vi
inte ens tillfrågats.
De datamodeller som man har använt sig av har
fått mycket kritik från forskare världen över. Man har
sagt att de är alltför teoretiska och att resultatet själv-
klart blir påverkat av de data man för in. Jarl Ahlbeck
vid miljövårdstekniska institutet vid Åbo akademi i
Finland hävdar att IPCC:s mest extrema scenario
bygger på att vi teoretiskt bränner ut samtliga i dag
kända fossilbränslekällor, vilket är nationalekono-
miskt helt omöjligt. Priset blir för högt.
Den danske rymdforskaren Henrik Svensmark vid
Danish Space Research Institute hävdar att IPCC helt
och hållet har bortsett från att räkna med molnbild-
ningens effekter på klimatet, vilket IPCC också har
medgett. Han håller på med ett världsomspännande
forskningsprojekt om detta tillsammans med ett 60-tal
forskare.
Den amerikanska rymdforskningsorganisationen
NASA hävdar att solens aktiviteter har ökat drama-
tiskt under den uppvärmningsperiod som IPCC refe-
rerar till. Det skulle innebära att andra faktorer än de
mänskligt påverkbara skulle kunna bidra till upp-
värmningen.
För att göra detta ännu mer komplicerat vill jag
påpeka att det finns en hel del forskare, främst kli-
matologer, som menar att det inte sker någon upp-
värmning alls. De menar att mätningarna är felaktiga
beroende på att man har mätt i fel luftskikt eller på att
mätstationerna är felplacerade. Dessutom hävdas att
de mätningar som har gjorts sedan 1866 är en alltför
kort serie för att kunna dra slutsatser av.
Parallellt med denna debatt kunde man nyligen i
den prestigefyllda vetenskapstidningen Nature läsa
om en stor kartläggning av Antarktis, där forskarna
har påvisat en drastisk nedkylning av polarisen. Ned-
kylningen är så svår att de stackars pingvinerna fryser
och har svårt att hitta mat. Vidare har ögruppen Mal-
diverna höjts med två decimeter - inte sjunkit, som
scenarierna pekar på.
Vad är då mitt motiv med att lyfta fram kritiken
mot den uppfattning som är allmänt rådande, åtmins-
tone i de europeiska parlamenten och vid FN:s olika
möten? Är det att förneka den globala uppvärmning-
en? Är det att förneka människans inblandning i upp-
värmningen? Nej, det är det inte. Jag är ingen forska-
re. Det finns rätt få forskare i riksdagen. Riksdagens
uppgift är att fatta beslut på den vetenskapliga grund
som forskarna ger oss.
Mitt enda syfte med detta inlägg är att peka på de
frågetecken - berättigade frågetecken - som borde
finnas kring klimatfrågan. Ibland tycker jag att denna
fråga behandlas alltför lättvindigt och alltför tvärsä-
kert i denna kammare.
Hur förhåller jag och mitt parti oss då till klimat-
frågan? Vi är inte säkra på att det verkligen sker en
global uppvärmning, och vi är inte säkra på att det är
utsläpp av koldioxid som har lett till den eventuella
uppvärmningen. Men vi anser att den hotbild som
FN:s klimatpanel har målat upp är alltför hotfull för
att ignorera. Vi anser att vi måste reducera utsläppen
av växthusgaser för att förhindra en sådan utveckling.
Därför måste frågan hanteras balanserat. Lek med
tanken att vi har fel. Tänk om vi har satsat mångmil-
jardbelopp, flyttat arbetstillfällen utomlands och ska-
pat en mycket svårare ekonomisk situation för våra
medborgare och det visar sig att vi har fel. Hur det
verkligen blir får framtiden utvisa.
Vi tar en mycket stor risk om vi inte gör något åt
växthusgaserna, men det är inte riskfritt att göra
tvärtom heller. Det måste vi vara medvetna om. Den
s.k. klimatutredningen skrev i sitt slutbetänkande att
växthusgaserna måste reduceras med ca 50 % till år
2050. Det måste sättas in kraftiga ekonomiska styr-
medel för att uppnå det målet.
Men det krävs åtgärder nu. Därför ställer vi oss
bakom Sveriges tillträdande till Kyotoprotokollet och
det ansvar som det innebär att vi tar på oss internatio-
nellt. Det finns med som ett av två förslag i proposi-
tionen.
Herr talman! Mot denna bakgrund vill jag yrka bi-
fall till vår reservation nr 1. Den innebär att vi mode-
rater vill att riksdagen avslår regeringens proposition.
Vi menar att regeringens proposition inte innehåller
de överväganden som vi anser att en klimatstrategi
bör innehålla.
Att efter flera års arbete och minst ett års förse-
ning lägga fram en proposition som bara innehåller
ett suddigt procentmål - att reducera de svenska ut-
släppen av växthusgaser med 4 % mellan 2008 och
2012 - är inte mycket att komma med. Att dessa 4 %
dessutom bara får åtgärdas inom Sverige är inte bätt-
re.
Sverige har i dag en av de lägsta utsläppsnivåerna
i i-länderna när det gäller växthusgaser. Vår koldioxi-
deffektiva energiproduktion, t.ex. vattenkraft och
kärnkraft, och ett miljömedvetet näringsliv är våra
främsta framgångsrecept. Vi har så låga utsläpp att vi
inom ramen för EU:s åtaganden har tillåtits att släppa
ut 4 % mer än vi gjorde normalåret 1990.
IPCC:s beräkningar ligger till grund för regering-
ens politik. IPCC hävdar att klimatproblemen är glo-
bala. FN:s miljömöten i Rio de Janeiro och Kyoto
pekade på att de globala problemen behöver globala
lösningar. Dessutom hävdade man att redan hårt an-
strängda nationella budgetar behöver kostnads- och
miljöeffektiva lösningar.
Vad gör då den svenska regeringen? Jo, man häv-
dar de globala problemen men talar mest om natio-
nella lösningar. Varje procents reduktion av kol-
dioxidutsläppen är oerhört mycket dyrare i ett koldi-
oxideffektivt land som Sverige än i de länder som
släpper ut mer. Om man fick göra investeringar ut-
omlands skulle vi få betydligt lägre utsläpp för sam-
ma pengar eller en likvärdig utsläppsminskning till en
betydligt lägre kostnad. Ändå föreslås en nationell
reduktion. Det är ologiskt och dumt.
Ännu värre är att regeringen inte har pekat ut hur
man har kommit fram till de fyra procenten. Tidigare
har det handlat om införande och höjande av koldi-
oxidskatten. Klarar det svenska näringslivet av fler
skattehöjningar i en redan hård internationell konkur-
rens? Hur många förlorade arbetstillfällen skulle det
leda till? Vi tycker inte heller att bilisterna ska beläg-
gas med ytterligare straffavgifter, t.ex. trängselavgif-
ter i storstäder. Jag är orolig för vad framtiden för
med sig!
Vi behöver globala lösningar på globala problem.
Till betänkandet har vi fogat reservationer om att s.k.
flexibla mekanismer är en bättre lösning på proble-
men - dvs. att vårt näringsliv får göra effektiva kli-
matinvesteringar i andra länder och att vi kan göra
miljöeffektiva skuldavskrivningar i andra länder m.m.
Det är en bättre väg att gå. Dessutom anser vi att en
miljöklassning av eldningsoljor skulle vara ett sätt att
främja miljövänliga metoder.
Herr talman! Det har sagts förut och det tål att sä-
gas igen i denna kammare, regeringen för en märklig
energipolitik. Nu kommer vi att fatta beslut om det
sista miljödelmålet Begränsad klimatpåverkan. Kli-
matmålet är enligt regeringen ett av de viktigaste
miljömålen för Sverige. Miljöminister Kjell Larsson
har vid flera tillfällen förklarat att den koldioxidef-
fektiva energiproduktionen är den främsta anledning-
en till detta. Ändå valde man att lägga ned Barse-
bäck 1. För miljön har detta inneburit att bl.a. dans-
karna får producera mer energi i sina kolkraftverk.
Den ökade koleldningen i vårt närområde har förvisso
inte lett till högre svenska utsläpp men väl till ett
rejält nettotillskott till atmosfären.
Hade vi i stället satsat alla de pengar som det
kostat den svenska staten att lägga ned Barsebäck 1
på de mest effektiva internationella insatserna hade
det varit betydligt bättre för miljö. Enligt flera studier,
bl.a. utredningen Handla för att uppnå klimatmål,
kostar de billigaste åtgärderna under 5 öre per kilo
koldioxid. Kostnaden för nedläggningen av Barse-
bäck 1 motsvarar alltså en koldioxidreduktion jäm-
förlig med hela Sveriges, hela Danmarks och halva
Norges totala utsläpp av växthusgaser. Har vi då råd
att fortsätta med att lägga ned Barsebäck 2? Det är ett
ekonomiskt och miljömässigt vansinne.
Herr talman! Regeringens klimatproposition är
undermålig. Att sätta ett utsläppsmål utan att visa på
vägen dit är inte ett bra sätt att bedriva miljöpolitik.
Därför vill vi avslå regeringens mål för den svenska
klimatpolitiken. Däremot tillstyrker vi Sveriges till-
träde till Kyotoprotokollet.
Jag vill trots mina kommentarer här hälsa nya
statsrådet välkommen till kammaren.