Herr talman! Klimatfrågan är antagligen den mest
angelägna miljöfråga som vi har att ta oss an, men
den är också en av de svåraste. Grunden till våra
utsläpp av växthusgaser är att nästan hela vår globala
energiförsörjning kommer från fossila källor.
Genom en ohållbar energiförsörjning ändrar vi
atmosfärens sammansättning rejält. De förändringar
som krävs av oss är därför mycket stora. Det är därför
glädjande att trenden i Sverige för närvarande tycks
gå åt rätt håll. Utsläppen har minskat de senaste åren.
Än så länge sker det i otillräcklig omfattning, men vi
har ändå sett ett trendbrott.
Trots de små framstegen på nationell nivå de se-
naste åren kan vi inte säga att riskerna med klimatför-
ändringar verkar minska - tvärtom. Klimatfrågan är i
huvudsak en internationell fråga. Det är oväsentligt
var på jorden utsläppen sker.
USA, som står för en betydande del av de totala
utsläppen och är det land som släpper ut mest, har
valt att stå utanför internationella överenskommelser
om minskade utsläpp. I stället har den republikanska
administrationen i USA valt att presentera en klimat-
politik som inte alls är en garanti för minskade ut-
släpp. Det är en politik som närmast är ett skämt,
skulle jag vilja säga.
De prioriterar helt uppenbart sina egna kortsiktiga
ekonomiska intressen före miljöfrågor och grundläg-
gande överlevnadsfrågor.
Mot bakgrund av denna internationella utveckling
krävs det att andra länder väljer att gå före och visar
på en progressiv klimatpolitik som kan lösa utsläpp-
sproblemen utan att äventyra välfärden.
Det är glädjande att Sverige genom den klimat-
proposition som vi ska fatta beslut om i dag tydligt
ställer sig i den frontlinjen i det internationella arbetet
för att begränsa växthuseffekten.
Vi i Vänsterpartiet har tillsammans med regering-
en enats om en klimatpolitik där vi sätter upp en mål-
sättning som går väsentligt längre än vad som krävs
av oss enligt internationella åtaganden. Vi sätter upp
en målsättning som gör att vi bibehåller ett starkt
tryck på att fortsätta minska utsläppen av växthusga-
ser. Vi föreslår att målsättningen ska nås utan att vi
handlar med utsläppsrätter eller tillgodoräknar oss
skogssänkor, och vi överväger att senare föreslå
kompletterande och mer långtgående mål för åtgärder
som vi vidtar i andra länder eller genom ett handels-
system med utsläppskvoter. Genom att en bred majo-
ritet i riksdagen ställer sig bakom dessa förslag be-
fästs Sveriges position bland världens ledande länder
i arbetet med att begränsa mänsklighetens påverkan
på jordens klimat.
När det gäller målen vill jag ta upp något om
normalårskorrigering. Det bör definitivt inte råda
någon tvekan om hur vi räknar målet. Och för mig
som har varit med i arbetet med att ta fram denna
proposition råder det inte heller någon sådan tvekan.
Jag vill ändå se till att det här i kammaren blir tydligt
hur vi räknar.
När det svenska målet beräknas normalårskorrige-
rar vi inte nivån år 1990 utan utgår precis i enlighet
med Kyotoprotokollet från de faktiska utsläppen. Inte
heller normalårskorrigerar vi utsläppen under åtagan-
deperioden år 2008-2012 eftersom vi i stället i enlig-
het med Kyotoprotokollet använder medelvärdet av
de faktiska utsläppen under en femårsperiod. Där-
emot kan vi använda normalårskorrigering för vårt
löpande och uppföljande interna arbete, vilket inte
påverkar beräkningarna av målet. Jag skulle också
vara tacksam om miljöministern senare kunde be-
kräfta den uppfattning som jag här har framfört, så att
det inte råder någon tvekan om det eftersom det har
funnits en viss diskussion i utskottet.
Fru talman! Det finns en stark rättviseaspekt på
klimatfrågan. I-länderna, där ungefär en femtedel av
jordens befolkning lever, har hittills stått för fyra
femtedelar av utsläppen. Som exempel kan nämnas
att USA, som släpper ut mest koldioxid, släpper ut 18
gånger mer per person än Indien och 200 gånger mer
per person än Tanzania. Samtidigt som det är den rika
delen av världen som står för det mesta av utsläppen
är det den fattiga världen som drabbas hårdast av
effekterna. Det är de som i dag inte får den mat de
behöver som drabbas hårdast när deras odlingsförut-
sättningar försämras till följd av klimatförändringar-
na. Det är små fattiga öländer som Tuvalo och låg-
länta fattiga deltaländer som Bangladesh som hotas
av stigande havsnivåer, medan rika länder med sam-
ma problem har råd att skydda sig.
Även i Sverige finns det en stark rättviseaspekt på
klimatfrågan. Vi släpper i genomsnitt ut ungefär sex
ton koldioxid per person och år, men de utsläppen är
otroligt ojämnt fördelade. Vänsterpartiet arbetar just
nu med en rapport om rättvist miljöutrymme där vi
bl.a. visar hur ojämnt vårt resursutnyttjande är förde-
lat.
Genom att jämföra olika typfamiljers miljöpåver-
kan blir detta mycket tydligt. Vi beräknar t.ex. kol-
dioxidutsläppen per person från en familj som består
av ett par där båda är höginkomsttagare, deras barn
har flyttat hemifrån, men de bor ändå kvar i en stor
villa, de har var sin bil som de använder för resor till
och från jobbet, de åker på semester med flyg ett par
gånger om året, m.m. Och vi jämför deras utsläpp
med utsläppen från en familj som består av en ensam-
stående mor som är låginkomsttagare med två barn
och bor i en trea, som inte har bil, som inte har råd att
åka på semester, osv. Skillnaden i fråga om utsläpp
mellan dessa familjer är enorm. Höginkomsttagarna
släpper ut ungefär sju gånger mer koldioxid än lågin-
komsttagarna när det gäller det som vi har räknat på.
Skillnaden mellan en svensk höginkomsttagares och
en svensk låginkomsttagares utsläpp är, om våra
beräkningar stämmer, större än skillnaden mellan
Sveriges och Indiens utsläpp. Det är viktigt att kom-
ma ihåg att det är så här det är fördelat i Sverige när
vi formulerar en strategi för att minska utsläppen.
I samma rapport visar vi också på betydelsen av
en god samhällsplanering. Vi jämför koldioxidut-
släppen från en familj med rätt vanliga förutsättningar
med utsläppen från en familj som bor i ett samhälle
med en genomtänkt infrastruktur och där man har valt
att använda modern men befintlig teknik. Det handlar
bl.a. om att det finns en lokal affär och inte bara ett
externt köpcenter dit man måste ta bilen, att det finns
god tillgång till kollektivtrafik och en lokal bilpool så
att man inte blir beroende av att ha egen bil, att husen
byggs med senaste teknik för att minimera energiåt-
gången, osv. Jämförelsen i fråga om koldioxidutsläpp
mellan de två typfamiljer som vi jämför visar på en
skillnad på två till tre gånger. Det är alltså en hoppfull
bild som denna jämförelse visar på. Genom en klok
och framsynt samhällsplanering och genom främjan-
de av ny energisnål teknik kan koldioxidutsläppen
minskas avsevärt utan att vi behöver välja bort den
välfärd vi vill ha. Tvärtom kan det på många sätt ge
en ökad välfärd.
Med detta vill jag komma in på de väsentliga de-
larna av den proposition som vi nu debatterar. Det
finns en stor mängd områden som tas upp, stort och
smått. Jag tänkte nämna fyra punkter som tillhör de
mest väsentliga delarna i klimatstrategin.
Samhällsplaneringen ska ses över genom en över-
syn av hur plan- och bygglagen bättre kan bidra till
att miljömålen nås. Bl.a. ska man se på problemen
kring externa köpcenter. Samhällsplaneringen är
central för att skapa ett samhälle där energiförbruk-
ning och koldioxidutsläpp kan minska väsentligt.
Genom att bygga och planera smartare kan mycket
åstadkommas.
Vi satsar ett antal hundra miljoner åren framöver
på kommunala klimatinvesteringsprogram. Vi behö-
ver en fortsatt ombyggnad av samhället till hållbarhet.
Genom klimatinvesteringsprogrammen kommer om-
fattande investeringar att styras mot åtgärder som
direkt eller på sikt skapar förutsättningar för minska-
de utsläpp.
Vi redovisar också i propositionen den omfattande
skatteväxling som är planerad och som har påbörjats
under denna mandatperiod. De ekonomiska styrmed-
len är centrala för att driva på utvecklingen i en håll-
bar riktning. De höjningar som vi hittills har gjort
riktar sig i första hand mot uppvärmning av fastighe-
ter, ett område där det finns en mycket stor potential
att minska energiåtgången och att gå över till förny-
bara energislag.
Vi gör också en satsning på förnybara drivmedel
genom skatterabatter - bättre villkor för miljöanpas-
sade förmånsbilar - och vi ska gå vidare och se på
möjligheten att tillämpa gröna certifikat för förnybara
drivmedel. Detta är ett område där vi ska se till att
den nya hållbara teknik som redan finns ska börja
tillämpas i större omfattning samtidigt som vi stimu-
lerar utvecklingen av nya alternativ.
Vi tar i propositionen upp en hel mängd andra åt-
gärder - ekonomiska styrmedel för transporter, gröna
certifikat för förnybar elproduktion, offentlig upp-
handling, investeringar i järnväg, koldioxidkoppling
till start- och landningsavgifter för flyget, osv. Allt
detta är åtgärder som kan minska utsläppen av koldi-
oxid på kort eller på längre sikt.
Sannolikt går det att nå betydligt längre till år
2010 än det mål som vi sätter upp i propositionen.
Om den positiva trenden som vi nu ser håller i sig
finns det starka skäl att skärpa målet vid de översyner
som ska göras.
Vi har enats om förslaget om att nu fastslå målet
om att minska utsläppen med 4 % till 2010. Vi skulle
ha velat ha ett högre mål men anser att de framsteg
som vi gjort ändå gör att vi bör ställa oss bakom den
kompromiss som vi nu har enats kring.
Personligen tror jag att det är Naturskyddsföre-
ningen, utmanarkommunerna eller Fältbiologerna
som är de verkliga realisterna när de säger att utsläp-
pen skulle kunna minska betydligt mer till 2010. Men
det viktiga är att vi sätter målet tillräckligt högt för att
visa på en tydlig inriktning mot minskade utsläpp, att
vi bibehåller den positiva trend som vi för närvarande
har och att vi bibehåller ett politiskt tryck för att ut-
släppen ska minska.
Framför allt är det viktigt att vi nu vidtar alla de
åtgärder som krävs för att vi på sikt ska minska våra
utsläpp till en hållbar nivå. Nu ska vi inte luta oss
tillbaka och nöja oss med att minska utsläppen med
4 % till år 2010, utan vi ska envist fortsätta arbetet
med att vidta alla de åtgärder som nämns i proposi-
tionen. Vi ska också envist söka alla möjligheter att
ytterligare höja ambitionerna i klimatpolitiken.
Jag hoppas att vi, ganska många i denna kamma-
re, är överens inte bara om målet 2010 utan också om
att inte vara nöjda förrän vi har åstadkommit ett eko-
logiskt hållbart energisystem utan en omfattande
mänsklig påverkan på klimatet.
Jag vill tacka Socialdemokraterna för ett gott
samarbete kring den här propositionen.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i
betänkandet och avslag på reservationerna.