Fru talman! Jag vet inte riktigt vad Rossana menade i början om att inte stå och prata om verkligheten. Men det är ju verkligheten som vi har att utgå ifrån. Verkligheten i skolan ser ut på ett visst sätt, och det är den som vi vill förbättra och ge möjligheter att förbättra. Det är i alla fall det som jag och regeringen utgår ifrån.
I många skolor fungerar det väldigt bra, och många lärare och skolledare gör ett fantastiskt arbete. Men tyvärr fungerar det inte överallt, och det ser väldigt olika ut. Det är också just likvärdigheten och lika möjligheter att lyckas som vi vill förstärka för varje enskild elev. Det är det vi vill komma åt med många olika delar och typer av insatser. Jag tror inte att det finns en människa som säger att om vi bara hade hundra betygssteg och inte gjorde någonting annat skulle skolan bli bättre. Det handlar om att ha olika typer av insatser, olika typer av utvärderingsinstrument.
Det är betygen, som är väldigt viktiga, eftersom vi vet att det oftast - tyvärr, kan man säga - är när betygen kommer som det blir en väldigt rak kommunikation. Då reagerar föräldrarna också: Varför har ingen sagt någonting tidigare? Varför har ingen gjort någonting tidigare? Nu får jag som elev besked om hur jag ligger till. Därför vill vi också att betygen ska komma i årskurs 6 och att det ska vara en större skala än vad det är i dag.
Det är fortfarande oerhört viktigt att ha utvecklingssamtalen. De spelar en väldigt viktig roll. Att ha den typen av kommunikation, att ha en tydlig, bra och rak kommunikation med hemmet är också A och O. Det ser vi i de skolor som fungerar bra. Det är två saker: Man har en väldigt bra och tydlig skolledning, och man har en bra kommunikation med eleverna och med hemmen. Det är de som lyckas väldigt väl. Det är viktigt att ha olika delar som komplement. Betygen enskilt är inte det viktigaste - de är en del av flera.