Fru talman! Jag vill först korrigera ett yrkande. Jag sade att jag ville yrka bifall till reservation 51, men det vill jag inte. Jag yrkar bifall till reservation 52.
Jag kommer att uppehålla mig lite vid fortsättningen på det förra anförandet, när det handlar om insatserna. Sofia Larsen pratade mycket om verkligheten. Jag tror att vi alla har sett verkligheten i skolan, och vi väljer ibland att beskriva den lite olika. Den verklighet jag ser, både när jag själv har jobbat i skolan och när jag besöker skolorna i dag, är att lärare säger att de förslag som regeringen har inte är de verktyg som de behöver för att eleverna ska nå kunskapsmålen.
Jag hörde inte att Ibrahim Baylan fick svar om på vilket sätt betyg kommer att öka kunskaperna bland eleverna. Vilket pedagogiskt värde har betygen? Vilket pedagogiskt värde har de nationella proven? På vilket sätt ökar vi kunskaperna genom disciplinära åtgärder?
Det behövs insatser i skolan. Den uppfattningen delar jag. Jag tycker inte att skolan är perfekt som den är i dag, men jag tänker inte måla den så svart som Sofia Larsen, den borgerliga regeringen och majoriteten försöker göra.
Det behövs mindre grupper. Det behövs fler lärare för att kunna ha de mindre grupperna. Det behövs stimulans för läsande, inte bara utbildning i läsande och skrivande utan även stimulans till exempel genom att ha öppna skolbibliotek med skolbibliotekarier som kan stimulera till läsande. Vi behöver en resursfördelning som är efter behov och inte per skalle.