Fru talman! Ledordet för Vänsterpartiets skolpolitik är likvärdighet. Kunskap är makt, och därför verkar vi i Vänsterpartiet för att alla barn i skolan ska ha samma möjligheter att skaffa sig kunskap och utvecklas efter sina egna förutsättningar och behov, oavsett bakgrund. Det betyder inte alls att alla ska vara lika. Tvärtom, olikheter måste få utrymme för att skolan ska bli en plats för mångfald och demokratisk samverkan mellan människor i ett jämlikt samhälle. Skolan spelar en central roll för att ge alla en grund att stå på och för att ge eleverna de redskap som behövs för att utvecklas i skolan, men också resten av livet.
Om den sociala bakgrunden inte ska slå igenom kan resurserna inte fördelas som i dag. Vi kan inte sätta samma pris på varje elev. Mer resurser måste gå till skolor och områden där behoven är stora.
Skolan ska vara kompensatorisk så att skillnader i elevernas bakgrund motverkas och inte har någon betydelse för utbildningen. Därför menar vi i Vänsterpartiet att skolarbetet ska göras på skoltid med stöd och hjälp av lärare. Många elever kan inte få den tid och studiero som de behöver hemma, och vi kan inte heller ha ett system som förutsätter att föräldrarna har kompetensen eller möjligheten att ge den hjälp och det stöd som barnet behöver. Bedömningarna av elevernas prestationer ska göras på grundval av deras kunskaper och inte på vilka hemförhållanden som de har.
Det är i grundskolan eleverna tillsammans med sina lärare ska bygga upp sin studievana och studieteknik. Detta är inget som uppnås per automatik genom antal hemläxor. Därför anser vi att det måste bli tydligare att skolplikten ska uppfyllas i skolan, men också att skolplikten motsvaras av en rätt till kunskap, en rätt till bildning.
För att lyckas med detta behövs inte fler prov, betyg eller disciplinära befogenheter. Det behövs fler utbildade lärare och mindre grupper samt insatser som stimulerar lärandet och ökar lusten att lära. Det behövs insatser som möjliggör för lärarna att kunna uppfylla sitt uppdrag och ge varje elev det stöd som de är i behov av. Sådana insatser har vi inte sett röken av, tvärtom är det insatser som den borgerliga majoriteten förvägrar skolan.
Fru talman! Omkring ¼ miljon barn i Sverige lever i fattigdom. Det innebär inte att de inte har någonstans att bo eller att de svälter, men de lever i en ekonomisk situation där det inte finns några marginaler för oförutsedda utgifter. I en skola för alla ska ingen elev behöva utestängas från skolaktiviteter av ekonomiska skäl.
Alla barn ska ha rätt att dela gemenskapen med sina kamrater i skolan och på fritiden och att vara delaktiga i det samhälle de lever i. Låt barn åka på studie- och skolresor, besöka simhallen, gå på museum tillsammans eller se en film på bio, men finansieringen av det obligatoriska skolväsendet är kommunens ansvar och inte ett problem som lärare och föräldrar ska lösa. Därför vill vi i Vänsterpartiet ha en tydligare skollag när det gäller bestämmelserna om avgiftsfrihet.
Fru talman! Vi vet att många barn och ungdomar av olika anledningar inte äter frukost hemma. Ungefär en tredjedel av landets skolor erbjuder frukost i skolan. Skolor som har testat frukostservering upptäcker snabbt fördelarna. Det blir lugnare i klassrummen, frånvaron minskar, eleverna blir så att säga pedagogiskt tillgängliga och intresset för kost och hälsa ökar. Och det är inte minst en kontaktskapare mellan elever och personal.
Frukost i skolan ska inte ersätta frukosten i hemmet, utan den ska fungera som ett komplement för de elever som av någon anledning inte hinner eller kan äta hemma. Att servera frukost i skolan är ett sätt att ge alla elever en bra start och goda förutsättningar att orka hela skoldagen. På det här sättet lägger man dessutom från tidig ålder grunden för bra matvanor. Av de skolor som serverar frukost i dag är det många som tar betalt. Vi anser att det är något som ska erbjudas alla elever. Då får kostnaden inte vara ett hinder för de elever som inte har råd men kanske är de som har störst behov. Det här är en klassfråga, och det blir återigen tydligt att majoriteten i utskottet inte är intresserad av att alla barn i skolan ska kunna tillgodogöra sig kunskap. Alliansens ledstjärna i skolpolitiken är utslagning. Alla ska inte med. Så enkelt är det.
Fru talman! Även om de allra flesta barn och unga i Sverige mår rätt så bra så vet vi att allt fler mår psykiskt dåligt och drabbas av allergier, diabetes, övervikt med mera. Vänsterpartiet menar att skolan i hela sin verksamhet måste verka för att bevara och främja elevernas hälsa och för att stödja eleverna om de trots förebyggande insatser mår dåligt, fysiskt eller psykiskt. Det handlar inte bara om att det ska finnas en fungerande skolhälsovård utan också om att skolan ska ge kunskap om hälsa. Där är ämnen som idrott och hälsa och hem- och konsumentkunskap viktiga.
Elevhälsa handlar också om arbetsmiljö och inflytande. De tendenser vi har sett är att inflytandet över den egna arbetsmiljön minskar med åldern från en redan låg nivå. Utvecklingen att inte ta elevernas arbetsmiljö på allvar måste bytas mot ett intresse för skolans fysiska och psykosociala arbetsmiljö. Kraven på arbetsmiljön i skolan måste vara lika stora som på andra arbetsplatser. Elevskyddsombud ska få bättre utbildning och förutsättningar att genomföra sitt uppdrag samt reella möjligheter att påverka. Elevskyddsombuden måste också få samma rättigheter som andra skyddsombud, såsom rösträtt på skyddskommittémöten och stopprätt. Men elevskyddsombud i grundskolan måste i likhet med elevskyddsombud på gymnasiet också ha rätten till stödundervisning.
En viktig aspekt när vi talar om miljön i skolan är tillgängligheten. En skola för alla handlar om att såväl skolbyggnader som skolgårdar måste vara användbara för allas lek, rörelse och samvaro på raster och fritid, även för barn med funktionshinder.
Förutom att främja alla elevers hälsa måste skolan bidra med en sex- och samlevnadsundervisning av god kvalitet. Frågor om jämställdhet, HBT och diskriminering måste vara självklara delar av undervisningen anpassade efter barnens och ungdomarnas behov. Vi vill också se självförsvarskurser för tjejer och kurser som ger tillfälle för pojkar att diskutera jämställdhet, manlighet och sexualitet.
Fru talman! Skolan ska vara för alla. Barn i olika åldrar och med olika förutsättningar behöver olika former för delaktighet. Därför är det viktigt att de får tillgång till olika verktyg för att göra sina röster hörda. Olika kulturformer kan ge barn och unga möjligheter att påverka sådant som är viktigt för dem.
I konst, musik, litteratur och drama kan man söka och finna sig själv och sin egen roll. Att få lära sig att uttrycka sig på olika sätt ger goda förutsättningar för både självkänsla och självförtroende. Kulturen är en unik arena där barn och ungdomar kan finna former för att formulera och föra fram sina tankar och förmedla sina erfarenheter. Barn har rätt till kultur, men precis som med alla de andra rättigheterna i FN:s konvention om barnets rättigheter krävs det att vuxna tar ansvar för att barn får sina rättigheter tillgodosedda. En del barn har engagerade och intresserade föräldrar eller andra vuxna i sin närhet som kan och har råd att visa på olika former av kultur och uttrycksmedel och väcka barnets intresse. Andra barn har inte det. Då blir skolan en viktig länk för att finna en väg in i kulturlivet. Skolan ska ge möjligheten att pröva på olika uttrycksformer som att dansa, spela teater, spela instrument, måla men också att möta kultur i form av offentliga kulturinstitutioner, till exempel teatrar, museer och bibliotek.
Barns rätt till kultur fordrar ett gemensamt samhälleligt ansvar. Vänsterpartiet anser därför att det bör finnas fortbildningar för pedagoger och skolledare för att alla barns och ungas rätt till kulturupplevelser och eget skapande ska kunna tillgodoses.
Jag vill särskilt lyfta fram skolbiblioteken och skolbibliotekarierna. Enligt bibliotekslagen ska det inom grundskolan och gymnasieskolan finnas lämpligt fördelade skolbibliotek för att stimulera skolelevernas intresse för läsning och litteratur samt för att tillgodose deras behov av material för utbildningen. Skolbiblioteken är också till för att ge eleverna möjlighet att möta skönlitteraturen på sina egna villkor. Dessvärre är det väldigt olika hur skolbiblioteken ser ut, om de ens existerar, och hur tillgängligheten är. Skolbiblioteken har fallit mellan stolarna, då det är oklart vem som uppbär ansvaret för att skolbiblioteken finns och fungerar. För oss i Vänsterpartiet är det viktigt att skolbibliotekens roll och uppgifter förtydligas och att det klargörs vem som har tillsynsansvaret.
Därmed yrkar jag bifall till reservationerna 1, 4, 23 och 51.