Fru talman! Sofia Larsen nämnde på slutet i det förra replikskiftet orden individuella möjligheter och flexibel skola. Det fick mig att lystra till, för då kände jag plötsligt igen Centerpartiets politik, som jag följde för många år sedan och tyckte var väldigt bra.
Det som gör mig orolig i dag, förutom alla andra detaljer som har avhandlats och som jag inte vill upprepa, är frågan om alternativa pedagogiker, framför allt Waldorfpedagogiken. Man kan konstatera att ett obligatoriskt nationellt prov i årskurs 3 är en likriktning av svensk skolpedagogik utan dess like. Den pedagogik som man släppte fri för över tio år sedan i och med Lpo 94 återkallas till en likriktning.
Då undrar jag: Kan Sofia Larsen verkligen inte tänka sig att vi har olika möjligheter här? Jag pratar inte om att minska kraven, men kanske att vara flexibel när det gäller uppföljningsmöjligheterna. Sedan kan man ha olika åsikter om nationella prov generellt och så vidare. Jag menar att det måste finnas alternativ. Det måste finnas möjligheter att ha olika pedagogiska modeller inom svenskt skolväsende även i framtiden.