Fru talman! Jag sade att vi nog ser väldigt olika verkligheter. Jag menade inte att man inte ska stå och prata om verkligheten, för det är självklart. Men jag tror att vi ser den lite olika. Jag ser den inte riktigt så nattsvart som ministern oftast brukar se den. Men självklart ser jag att det finns behov.
Det jag möter ute på skolor när jag träffar både lärare, skolledare och elever är att de insatser som man väntar på inte handlar om betyg, inte handlar om disciplinära befogenheter. Det handlar om att de mycket väl vet vilken typ av stöd och hjälp deras elever behöver men att de inte kan ge dem det därför att de är för få och inte har specialpedagoger. Jag har varit på många skolor där man bara har en specialpedagog på hela skolan, och det är naturligtvis inte möjligt för den specialpedagogen att befinna sig i klassrummen, där han borde finnas.
Fortfarande får vi inget svar på frågan: Vilket pedagogiskt värde har betygen? På vilket sätt uppnår man kunskap genom betyg? På vilket sätt uppnår man kunskap genom nationella prov i årskurs 3? Det har vi fortfarande inte fått svar på. Eleverna kan uppnå kunskap genom att ha engagerade lärare, som känner att de inte behöver kompromissa i sin undervisning.