Fru talman! Också jag skulle vilja rikta in mig på
sysselsättningskapitlet. Den svenska regeringen och
nu även Magnus Johansson hävdar att införandet av
detta kapitel i fördraget är en stor framgång. Dessvär-
re ger paragrafer inga jobb. Men paragrafer kan ge
intryck av att det är EU som skall lösa sysselsätt-
ningsproblemet, trots att ansvaret måste ligga på
medlemsländerna. Om regeringen fortsätter att ge
intryck av att EU nu tar krafttag mot arbetslösheten
och effekterna sedan uteblir, är det risk att det skapar
en väldig besvikelse och befäster den negativa in-
ställning som tyvärr finns till EU.
Precis som sagts här tidigare tycker jag att rege-
ringen hänger sig åt ett slags dubbelspel, när man i
Amsterdam godtar fördragstexter som förordar åtgär-
der som man sedan motarbetar hemma i Sverige. Det
gäller, som sagts här, lägre skatt på arbete och åtgär-
der för en mer flexibel arbetsmarknad. Det nya syssel-
sättningsavsnittet innehåller ju tydliga förord för så-
dana här åtgärder. Socialdemokraterna här i riksdagen
säger dock nej när t.ex. vi från Folkpartiet föreslår
sådant. Vad är det för fel med att driva samma linje i
Stockholm som man drivit i Bryssel? Jag har inte fått
något riktigt svar på det.