Fru talman! För det första måste utrikesministern
var noga med orden. Vi tycker att den snabba minsk-
ningen av den finska arbetslösheten är ett föredöme.
Det är en helt annan sak än det som utrikesministern
sade.
För det andra skall Sveriges regering följa de re-
kommendationer som EU ger när det gäller att minska
arbetslösheten. Det har den svenska regeringen i vik-
tiga avseenden konsekvent struntat i.
Det alldeles avgörande och det som nu vållar be-
svikelse är att regeringen har valt en helt annan stra-
tegi för den ekonomiska utvecklingen än vad den
finska regeringen har gjort. I Finland har man haft tre
parallella spår:
För det första har man haft en statsfinansiellt
mycket ansvarsfull utveckling, och man kommer nu
med i EMU eftersom man lever upp till alla konver-
genskraven.
För det andra har man haft en god standardut-
veckling. Finland är nu ett rikare land än Sverige.
För det tredje har man minskat arbetslösheten. Det
är korrekt att arbetslösheten fortfarande är högre än i
Sverige, men det kommer att ändras inom ett par tre
år om den nuvarande utvecklingen håller i sig.
I Finland har man kombinerat dessa tre saker. Ge-
nom att man har haft en positiv utveckling har man
kunnat utnyttja EU:s möjligheter i stället för att ha
denna statsfinansiella trångsynthet som råder i Sveri-
ge. Ingvar Carlsson såg inte detta framför sig - och
kanske inte heller Lena Hjelm-Wallén - när han stod
på barrikaderna hösten 1994. Men det ändrades
1996-1998 då man fick denna bakåtsträvande politik
som leder till 150 000 arbetslösa i onödan. Det är ju
dessa som får betala priset.