Herr talman! Tanken bakom Amsterdamfördraget
är, som har sagts här tidigare, att förbereda EU för en
utvidgning men också att få ett mer effektivt besluts-
fattande och att föra EU närmare medborgarna, dvs.
skapa ett medborgarnas Europa. Fördraget innebär
inte någon radikal förändring av EU utan är en över-
enskommelse om en rad förbättringar av det gamla
Maastrichtfördraget. I det stora hela bedömer vi från
Folkpartiets sida att fördraget för Europas utveckling
framåt, om än i alltför maklig takt. Vi kommer att
rösta ja till Amsterdamfördraget.
Jag kommer i mitt anförande att beröra frågor där
vi hade önskat att regeringskonferensen hade kommit
längre. Jag vill då starkt betona att den stora skillna-
den går mellan oss och de EU-negativa partierna, de
partier som överdriver förändringarna och vägrar inse
nationalstatens begränsningar när det gäller att klara
de riktigt stora problemen, de problem som bara kan
lösas över nationsgränserna.
Fred och demokrati upplevs inte alltid i Sverige
som något verkligt viktigt, förmodligen därför att så
få här har erfarenhet av riktiga hot. Om man väl bör-
jar tänka efter tror jag ändå att alla inser att de flesta
frågor bleknar vid en allvarlig utrikespolitisk kris.
Fred och demokrati i ett enat Europa är av central
betydelse. Om vi inte lyckas med det, kan vi tvista hur
mycket vi vill om skatter, arbetsrätt och annat - fram-
tiden skulle ändå inte bli bättre.
Regeringskonferensen lyckades inte lösa sin hu-
vuduppgift, nämligen att bestämma hur de egna be-
slutsreglerna och de egna institutionerna skall föränd-
ras för att skapa en effektiv och handlingskraftig uni-
on när många fler medlemmar tas in. Resultatet blev
att beslutsreglerna skall ses över igen när EU får fler
än 20 medlemmar.
Den viktigaste frågan för de europeiska demokra-
tierna är att tillsammans stödja en fredlig och demo-
kratisk utveckling i de länder som så länge lidit av
kommunistiskt styre. Därför är vår besvikelse över
EU:s oförmåga att reformera sig inför den här ut-
vidgningen stor. De nordiska länderna har, enligt vår
mening, ett särskilt ansvar för utvecklingen i Öster-
sjöområdet och Barentsregionen. Därför är det viktigt
för oss att de tre baltiska staterna Estland, Lettland
och Litauen skall bli fullvärdiga medlemmar i EU.
Det blir naturligtvis ohanterligt att i en union med 25-
30 medlemmar bibehålla en så pass omfattande veto-
rätt som den nuvarande. Enligt vår mening bör veto-
rätten inskränkas till ett fåtal av de områden som EU
har att besluta om.
EU måste vara effektivt. Det betyder att be-
slutsmaskineriet måste vara effektivt men också att
EU skall ägna sig åt rätt frågor. Beslut skall fattas så
nära den enskilde som möjligt och helst av den en-
skilde och hans familj. Där det är möjligt bör besluten
fattas av den lägsta praktiska politiska nivån. Sverige
borde ha varit pådrivande för att den s.k. subsidiari-
tetsprincipen skulle ha stärkts i Amsterdamfördraget.
Man måste bestämma sig för några principer för vad
som skall avgöras på EU-nivå och vad EU inte skall
lägga sig i, ett slags kompetenskatalog. Med hjälp av
en sådan princip kan man tillämpa närhetsprincipen,
dvs. att lägga beslutsmakt på rätt ställe.
Ett problem som är gränsöverskridande och viktigt
bör EU ha kompetens att besluta om. Om problemet
är gränsöverskridande men ganska oviktigt kan man
lägga det åt sidan. Om problemet är viktigt men inte
gränsöverskridande bör EU hålla fingrarna borta. Då
bör beslutet fattas i nationen, regionen eller av männi-
skorna hemma vid köksbordet utan politikers med-
verkan.
Regeringen verkar alltför ofta landa på att allt som
svenskar tycker är viktigt måste också vara lika för
hela Europa och beslutas i Bryssel. Ta en sådan sak
som föräldraförsäkringen. Folkpartiet tycker det är
mycket viktigt med en föräldraförsäkring, men det är
inte gränsöverskridande och därför bör beslutet enligt
närhetsprincipen fattas i de olika medlemsländerna.
Vi vill inte att andra länder kommer och dikterar för
oss i Sverige vad de tycker är viktigt, och då måste vi
också inse att andra länder kanske inte vill ha samma
lösningar som vi.
Det finns i dag frågor där beslutsmöjligheterna på
EU-nivån är för små. Det finns också frågor där möj-
ligheterna att besluta är för stora, t.ex. inom jord-
brukspolitiken. Ett exempel på frågor där möjlighe-
terna är för små är ekonomiska styrmedel för en bättre
miljö. De frågorna räknas i dag till skattefrågorna, för
vilka varje lands vetorätt gäller.
Vi vill genomföra en skatteväxling för miljöns
skull. För att det skall vara realistiskt i Sverige krävs
att liknande reformer genomförs också i de länder
som vi har stort utbyte med. I dag bromsas delvis
reformarbetet upp genom att förslag som avviker för
mycket från andra länders regler riskerar att försämra
konkurrenskraften för företag.
Vi beklagar att den svenska regeringen envist
motarbetar denna förstärkning av möjligheterna att
angripa gränsöverskridande miljöproblem. Det är
negativt inte enbart för miljön i Europa utan också för
EU:s möjligheter att påverka den globala miljön. Vi
kommer att fortsätta kräva att de frågorna skall be-
handlas som de miljöfrågor de är och inte som skatte-
frågor.
Det är bara genom ett ständigt pågående överstat-
ligt politiskt samarbete som länderna tvingas låta
vackra ord bli kraftfull handling. I reservation nr 20
uppmanar vi regeringen att vid nästa regeringskonfe-
rens driva denna fråga och då lägga fram förslag som
gör det möjligt att med kvalificerad majoritet införa
miljöavgifter som syftar till att motverka gränsöver-
skridande miljöproblem. Kuriöst nog har såväl Miljö-
partiet som Vänsterpartiet anslutit sig och yrkar bifall
till vår partimotion.
Herr talman! Några av resultaten från regerings-
konferensen är positiva, t.ex. den ökade öppenheten i
beslutsfattande och redovisning av beslut. Det blir ett
övergripande mål för EU att alla beslut skall fattas så
öppet som möjligt. Enligt Amsterdamfördraget skall
alla som bor i ett medlemsland ha rätt att ta del av
parlamentets, rådets och kommissionens handlingar.
Hur detta skall gå till och när handlingar måste hem-
ligstämplas återstår dock ännu att besluta. De natio-
nella parlamenten skall få bättre information före
EU:s beslut, samtidigt som fler beslut kommer att
fattas med kvalificerad majoritet inom EU och Euro-
paparlamentets makt ökar.
Det är synnerligen väsentligt att en öppenhet
präglar unionen. För att invånarna i medlemsländerna
skall få ett förtroende för EU måste ansvar, närhet,
öppenhet och mångfald vara grundprinciper för all
maktutövning. Kravet på öppenhet innebär att EU
måste tillämpa offentlighetsprincipen. Vår vision är
att när EU:s ministerråd sammanträder som lagstiftare
skall debatterna och besluten vara offentliga.
Några fler positiva resultat från regeringskonfe-
rensen gäller en del sociala frågor, t.ex. jämställd-
hetspolitiken. Det gäller också polissamarbetet och
utrikespolitiken. Amsterdamfördraget innebär att EU
får ökade möjligheter att engagera sig i humanitära
och fredsbevarande uppgifter och i operativa insatser
i samband med krishantering och fredsfrämjande, de
s.k. Petersbergsuppgifterna. EU har saknat kraft i den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Vi känner dock viss besvikelse över framstegen i
bekämpningen av den gränsöverskridande brottslighe-
ten. Bovarna är i dag internationella, och de samarbe-
tar över gränserna. För att effektivt kunna bekämpa
den gränsöverskridande brottsligheten borde även
polissamarbetet bli mera gränsöverskridande. Vi
anser inte att det hittillsvarande mellanstatliga polis-
samarbetet är tillräckligt effektivt.
Herr talman! Som jag sade kommer Folkpartiet att
säga ja till Amsterdamfördraget. Jag yrkar bifall till
reservation nr 20.