Fru talman! Tack vare det samarbete som finns
mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Väns-
terpartiet, ställer vi i Miljöpartiet oss bakom 1999 års
budgetförslag för utgiftsområde 9.
Till att börja med vill jag uttrycka att det var be-
hövligt och nödvändigt med de extra resurser som
tilldelades kommunsektorn genom den rödgröna
uppgörelsen. Situationen förbättras något för lands-
ting och kommuner, men tyvärr räcker inte tillskotten
för att korta väntetiderna och trygga tillgången på
personal.
För en kort tid sedan fick jag tydliga signaler från
Miljöpartiets landstingspolitiker som visar att några
landsting fått en sådan förbättring att de kommit ifrån
fortsatta nedskärningar. Andra landsting har däremot,
trots de extra pengarna, så stora underskott att de
måste fortsätta med nedskärningarna. Det anser man
att det inte finns möjlighet till om man skall kunna
behålla en anständig vård.
I dagarna har det också kommit information från
Landstingsförbundet som visar att det behövs ytterli-
gare 5 miljarder kronor till vårdsektorn för att vi skall
kunna undvika ytterligare nedskärningar och växande
vårdköer. Vi är fortfarande långt från det många av
oss vill ha, nämligen fler händer i vården.
Vi som följt de neddragningar och återkommande
besparingar som skett inom vården under hela 90-
talet förvånas inte över den situation som vi har i dag.
Det är ju flera regeringar som är orsak till den. Vi har
köer och korridorvård, och detta kommer att öka om
vi inte gör ytterligare insatser. Landstingsförbundet
uttalar enligt medierna också att det är svårt att leva
upp till de prioriteringar som riksdagen uttalat om
inte ytterligare resurser kommer vårdsektorn till del.
Trots de dystra besked som vi har fått de senaste
dagarna om hur det ser ut inom vårdsektorn är det bra
att det trots allt har tagits steg i rätt riktning. Då tän-
ker jag på de här extra pengarna. Men det räcker inte.
Det behövs flera steg, och det måste vara större steg.
Vi måste ha råd med en hög och bra standard
inom vården. Därför hoppas jag att det här blir en av
de viktigaste frågorna i diskussionerna inför vårbud-
geten
I propositionen och i betänkandet lyfts flera vikti-
ga områden fram som skall prioriteras. Det gäller
t.ex. vårdköerna. De måste kortas, står det i proposi-
tionen. Det kommer också att kräva resurser eftersom
det som har givits inte räcker till.
Det talas också om att åtgärder måste vidtas för att
förbättra den psykiska hälsan hos befolkningen. Det
talas om förebyggande insatser när det gäller tobak,
alkohol och narkotika. Det talas om de hemlösas
situation och om förbättringar inom handikappområ-
det.
Fru talman! Personalsituationen inom vården är
också ett område som måste prioriteras. Det måste,
som vi sade i valrörelsen, verkligen bli fler händer i
vården. Vi måste också se till att det utbildas tillräck-
ligt med personal inom vårdsektorn. Vi vet ju alla att
vi om några år står inför en allvarlig brist på personal.
Det är redan i dag en allvarlig brist på personal med
specialutbildning. Trots det får inte ens alla de som är
villiga att utbilda sig inom dessa specialområden plats
i utbildning. Jag ser det som mycket olyckligt när vi
vet vad som väntar runt hörnet. Som jag ser det är
detta en brist i planeringen. Man har under många år
vetat att denna situation skulle uppstå, men man har
inte tagit tag i den.
Den psykiska ohälsan är också ett område som
skall prioriteras. Här är det tyvärr många som hamnar
mellan stolarna, vilket har skett under flera år. Det
finns många som behöver akut hjälp men som i stället
hamnar i vårdköer. Att må psykiskt dåligt kan faktiskt
många gånger vara minst lika akut som när man har
en somatisk sjukdom. Vi hoppas nu verkligen att ord
om prioritering följs upp av handling.
Vi i Miljöpartiet har under flera år motionerat om
stöd till de hemlösa. Även om de 10 miljoner kronor
som nu satsas på denna grupp är långtifrån de 50
miljoner kronor som vi från Miljöpartiet tidigare har
föreslagit gläder jag mig ändå över dessa pengar. Den
här satsningen är trots allt en öppning som kan ge
möjlighet till kommande satsningar.
Vi i Miljöpartiet välkomnar uttalandet i betänkan-
det om en bred politisk samverkan kring insatser för
de hemlösa. Det kommer att medföra att vi alla på ett
helt annat sätt kommer att kunna ta tag i denna fråga,
vilket vi tycker är bra.
Att det finns ett stort behov av att ta tag i proble-
met med hemlösa har vi sett vid många av våra besök
på flera orter i landet där vi mött hemlösa och de som
arbetar med olika former av stödverksamhet. Vi ser
det som speciellt viktigt att det görs insatser för de
kvinnor som är hemlösa. Deras situation är oftast
mycket svårare än männens, och det behövs en sär-
skild satsning på dem.
Fru talman! I vårt särskilda yttrande i betänkandet
har vi ställt oss bakom en folkpartimotion om spelbe-
roende. Det är ett mycket stort problem. Det har
mycket större omfattning än man tidigare trott. Det är
därför viktigt att man får mer kunskap om detta och
utvecklar vård och behandlingsinsatser.
När det gäller fördelning av statsbidrag till nyk-
terhetsorganisationer ställer vi i Miljöpartiet oss bak-
om den flerpartimotion i vilken man föreslår att Sam-
arbetsnämnden, som tidigare fördelat de här pengar-
na, borde få fortsätta att fördela resurserna till nykter-
hetsrörelsen.
Vi stöder också ett förslag från Vänsterpartiet om
att regeringen bör utreda hur organisationer som
bedriver samhällsnyttig verksamhet skall få möjlighet
att få samhällsstöd. Ett exempel är Amningshjälpen,
som tidigare också nämnts här. Jag såg förresten
häromdagen i tidningen att Amningshjälpen nu har
fått ett stöd så att den kommer att klara sig under den
närmaste tiden. Vi ställer oss alltså bakom den här
flerpartimotionen om Amningshjälpen. Men det finns
en hel rad andra bra och samhällsnyttiga organisatio-
ner som också behöver stöd och som genom sitt ar-
bete hjälper och stöder människor samtidigt som de
faktiskt spar pengar åt samhället. Vi vill se att en
utredning tillsätts med inriktning på hur ett stöd
skulle kunna utformas för att hjälpa dessa organisa-
tioner.
Fru talman! När det gäller de funktionhindrade
som har behov av personlig assistans hade vi gärna
sett att det fattats ett beslut som inneburit att staten
ensam hade ansvaret för den här reformen. Det är ett
önskemål som vi många gånger mött från funktions-
hindrade. Men genom den ekonomiska överenskom-
melse som vi har ställt oss bakom så finns det för
dagen ingen möjlighet att driva denna fråga, eftersom
den påverkar budgeten. Vi kommer dock att eventu-
ellt återkomma i frågan.
I Miljöpartiet tycker vi att det är bra att det i ut-
skottet finns en stor majoritet för att den som före sin
65-årsdag haft rätt till assistans också skall få behålla
den rätten efter 65-årsdagen. Efter det tillkännagivan-
de som görs i betänkandet är jag övertygad om att
regeringen mycket snart återkommer med ett förslag
som gör att alla de som är på väg mot 65-årsgränsen
kan sluta oroa sig för att de skall mista sin assistans.
Vi vet att det i dag finns en stor oro i denna grupp.
När det gäller schabloniseringen av assistanser-
sättningen står vi kvar vid vår tidigare åsikt och delar
den uppfattning som många funktionshindrade har,
nämligen att schabloniseringen av assistansersätt-
ningen borde tas bort och att ersättningen bör utgå
efter de faktiska kostnaderna i stället.
Även om vi framfört ett flertal avvikande åsikter
står vi i Miljöpartiet bakom den budgetöverenskom-
melse som vi träffat med regeringen. Vi har därför
inga ekonomiska avvikelser på det här utgiftsområdet
för 1999.
I vår motion när det gäller detta område har vi
däremot framfört förslag när det gäller åren 2000 och
2001. Där har vi bl.a. föreslagit en förbättring av
högkostnadsskyddet för tandvårdsförsäkringen med
250 miljoner kronor. Vårt mål är att på sikt samman-
föra tandvården och övrig sjukvård i ett gemensamt
högkostnadsskydd. Vi har föreslagit att regeringen
skall utreda vad ett sådant högkostnadsskydd kan
kosta staten. Vi vill gärna att man börjar ta några steg
mot ett sådant system.
Vi vill göra kraftfullare insatser för att minska an-
vändningen av tobak och framför allt få ungdomar att
avstå från att börja röka. Ur hälsosynpunkt är det
nödvändigt. Det är också ekonomiskt försvarbart att
göra ytterligare satsningar på det här området. Därför
föreslår vi att man i budgeten för åren 2000 och 2001
tillskjuter 20 miljoner kronor extra, framför allt för
information i skolorna.
För dessa år vill vi också ge Barnombudsmannen
en förstärkning med 2 miljoner kronor.
Slutligen har vi föreslagit att man för åren 2000
och 2001 förstärker budgeten för Statens institutions-
styrelse med 90 miljoner kronor för att staten skall
kunna ta ett större ansvar för kostnaderna av tvångs-
vården av missbrukare. Många kommuner och kom-
mundelsnämnder har i dag svårt att klara av kostna-
derna för tvångsvården, och då får missbrukarna inte
den vård som de behöver. Det tycker vi att de måste
få. Det är ett allvarligt samhällsproblem, och miss-
brukaren, familjen och samhället far illa om sådan
vård inte ges.