Fru talman! Först kan jag konstatera att Chris
Heister, jag och - tror jag - hela församlingen i
kammaren är överens om att arbetslösheten är det
största problemet. Det skall vi lösa. Men debatten i
dag handlar främst om de grupper som står utanför
och som även framgent kommer att vara beroende av
andra försörjningsmöjligheter.
Vi kommer inte att återskapa dessa jobb. Det
handlar om i storleksordningen en miljon arbetstill-
fällen som skall återskapas på kort sikt. Det skulle
inte gå med en moderat politik heller. Problemet med
den moderata politiken är att den bygger på att man
sänker skatter och undergräver finansieringen av
offentlig sektor. Det kommer att försvinna ytterligare
jobb.
Vad avser Chris Heister att göra med dem som har
behov av en annan försörjning i det korta perspekti-
vet? Där har vi inte fått något besked från moderater-
na.
Också när det gäller vårdgarantin är ett djupt pro-
blem involverat i moderaternas politik. Skall man ha
en vårdgaranti måste man också ha en resursgaranti.
Det måste finnas resurser i landstingen för att möta
behoven och för att förverkliga en vårdgaranti. De
resurserna har moderaterna inte tillskjutit. Vänster-
partiet har under många år pratat om just resursga-
rantin, som behövs för att väntetiderna skall kunna
minskas.
När det gäller handikappolitiken återstår mycket
att göra. Det tas ett första steg i betänkandet i dag.
Det är ett tydligt tillkännagivande när det gäller 65-
årsgränsen. Man måste också reda ut barns rätt till
personlig assistans. Det finns mer att göra. Pengar
skall tillföras.
Vi väljer att inte ge med den ena handen och ta
med den andra. Moderaterna finansierar sin handi-
kappsatsning med att minska på läkemedelssidan - en
sida som just de funktionshindrade är djupt beroende
av. Man ger med den ena handen och tar med den
andra.