Fru talman! Som jag försökte säga i min replik
som Susanne Eberstein inte hörde säger både Social-
styrelsen och de fackliga organisationerna att det i
första hand inte är mer resurser som behövs i sjuk-
vården, utan det behövs en annan och friare organisa-
tion där man tar till vara personalens kunnande och
kompetens.
När det gäller budgeten för 1999 har både Susan-
ne Eberstein och jag lika mycket pengar till hälso-
och sjukvård och lika mycket pengar till kommuner
och landsting. Men för mig är det viktigt att sätta
patienten i centrum. Det är därför som vi vill införa
en vårdgaranti. Jag hörde ingenting i Susanne
Ebersteins anförande om frihet eller valfrihet.
Är det mot bakgrund av detta som man skall se
förslaget om en maxtaxa i barnomsorgen som är till
fördel för de många, men som lämnar de få vid sidan
om som behöver hjälp, samtidigt som det skulle inne-
bära att man styrde alla att välja den barnomsorg som
Susanne Eberstein och andra bestämt att vi skall väl-
ja? En sådan politik vill jag inte ha.
Avslutningsvis vill jag säga till Susanne
Eberstein: Vi spar - och det är ingen hemlighet - på
socialförsäkringar, vi inför en karensdag för de friska,
vi spar på partistöd, presstöd och annat. Och det gör
vi just för att kunna sänka skatten, framför allt för
låg- och normalinkomsttagare så att de kan leva på
sin lön. Dessutom vill vi ha ett företagsklimat som
innebär att vi får nya, riktiga jobb i nya, växande
företag. Det är bara så välfärden kan garanteras, Su-
sanne Eberstein, inte genom högre skatter som gör
fler bidragsberoende och på det sättet ökar otrygghe-
ten.