Fru talman! Det är trevligt att kunna konstatera att
det är en rörlig församling. Den kan både resa sig och
sätta sig ned. Vad det gäller sjukvården kan man
undra vad som är övergripande och vad som är ge-
nomgripande.
Jag vill först göra en liten betraktelse. I ett civili-
serat samhälle intar hälso- och sjukvården en högpri-
oriterad ställning. Det övergripande ansvaret, även
ekonomiskt, för medborgarnas hälsotillstånd åvilar
flera instanser, framför allt Sveriges riksdag. I denna
kammare fattas avgörande beslut om vilka villkor och
riktlinjer som den svenska hälso- och sjukvården
skall arbeta utifrån. Det råder stor samsyn om att alla
medborgare skall tillförsäkras god vård. Däremot
finns det olika uppfattningar om hur denna skall or-
ganiseras.
Vi kristdemokrater anser att vårdpolitiken skall
utgå från människovärdet och alla individers absoluta
och lika värde. Helhetssynen på människan med be-
toning på individens ansvar för medmänniskorna och
för sitt liv liksom behovet av integritet, gemenskap
och trygghet skall vara fundament i vårdpolitiken.
Vårdpolitiken skall inta en särställning vid fördel-
ningen av samhällets resurser.
I Sverige har hälso- och sjukvården under lång tid
varit ekonomiskt missgynnad. Gapet mellan behov
och resurser har ökat i takt med de minskade resur-
serna. HSU 2000 och Prioriteringsutredningen har
tydligt visat att vårdpolitiken behöver förnyas och i
större utsträckning fokuseras på befolkningens och
patienternas behov av insatser i rätt tid.
Besparingarna på sjukvården har nu nått botten.
Vårdköer, för lite personal, bristande tid för patienter,
utflyttande läkarkompetens m.m. är talande exempel.
Framöver kommer den nuvarande resursnivån inte att
räcka till för att möta det ökande behovet.
De gångna årets ryckighet i medelsanvisning till
landsting och kommuner, kombinerat med sjunkande
skatteunderlag, kan inte vara den bästa förutsättning-
en för en uthållig sjukvårdspolitik. Att i efterhand
skicka ut julklappar med statsministerepitet tyder
snarare på senkommen insikt om resursbehoven. Men
eftersom vi är här för att besluta om framtiden bör
detta hamna i fokus.
Kristdemokraterna har föreslagit att kommuner
och landsting borde erhålla ytterligare 1,8 miljarder
kronor de närmaste två åren utöver riksdagsmajorite-
tens beslut. På sikt är det endast tillkomsten av nya
jobb som kan säkerställa finansieringen av ökade
behov i offentlig sektor.
En rimlig omfördelning av knappa resurser blir en
viktig utmaning för alla politiskt verksamma under de
kommande åren. Vårdpolitik kan inte isoleras från
andra samhällssektorer. Både i kortare och längre
perspektiv måste folkhälsofrågorna uppmärksammas,
bl.a. för att livsstilsbetingade sjukvårdsbehov skall
minska.
En förutsättning för god vårdkvalitet är tillgången
till kompetent personal. Det fordras både etiskt och
yrkesmässigt god utbildning. De senaste årens mins-
kade resurser till vårdsektorn har medfört att netto
över 60 000 färre arbetar inom vården. Nu visar det
sig att ett utbildnings- och rekryteringsbehov av så-
dan personal är så stort att det kan medföra personal-
brist i en nära framtid. Rekrytering till vårdyrkena har
blivit svårare. Detta är oroväckande. En uppvärdering
av dessa yrken är nödvändig. Kristdemokraterna har
genom flera förslag visat på möjliga åtgärder för att
höja statusen och öka attraktionen vad gäller vårdyr-
kena.
Noteras kan också att det gjorts en undersökning
på beställning av Kommunalarbetarförbundet som
visar att personalen på privata vårdföretag trivs bättre
än den inom den offentliga vården och omsorgen.
Många som arbetar inom vårdyrkena upplever
press och överbelastning. Effekterna av detta tar sig
uttryck i utbrändhet och därmed sjukskrivning. Be-
visligen förekommer det underbemanning på grund
av neddragningar på personalsidan, och detta måste
rättas till.
Sett till befolkningsstrukturen kommer det totala
behovet av vårdplatser i framtiden att öka. Me-
delvårdtiden för den äldre befolkningen visar redan
tecken på att öka. Med ökningen av antalet äldre
förändras behoven i fråga om kompetens, vårdformer
och samhällsplanering.
Närhet till vård ökar tryggheten för gamla och
sjuka. Fler vårdgivare skulle öka valfriheten för den
enskilde vårdsökande. En mångfald med olika inrikt-
ningar främjar kvalitet i utbudet, även inom äldrebo-
endet.
Andra viktiga fundament i frågor som rör vård
och omsorg är patientens ställning och inflytande,
som vi tidigare behandlat i denna kammare. Respek-
ten för den enskilde och dennes integritet får inte
komma bort i den praktiska verkligheten. Begrepp
som "klinikfärdig" hör inte hemma i modern sjuk-
vård.
Samverkan mellan vårdgivare i kommun och
landsting måste förbättras, vilket vi såg på TV i går
kväll. Vid överföring av vårdansvar får patienten inte
komma i kläm. Vårdtagaren skall garanteras att det
alltid skall finnas någon som tar personligt ansvar, så
att ingen hamnar mellan stolarna. Ett synsätt med
behovsstyrning och värdighet skall råda. Vi kristde-
mokrater anser att det bör införas en värdighetsga-
ranti inom vården och omsorgerna.
Psykiatrireformen, som genomfördes 1995, gav
kommuner ett ökat och förtydligat ansvar för perso-
ner med psykisk störning som inte är i behov av slu-
ten aktiv psykiatrisk vård. Psykiatrin har i och med
reformen genomgått stora och genomgripande för-
ändringar. Antalet slutenvårdsplatser har minskat
kraftigt, och öppna vårdformer har tillkommit. Många
psykiskt sjuka har särskilt under förändringsproces-
sen farit illa, bl.a. på grund av att alternativa behand-
lingsformer inte var tillräckligt utbyggda när sluten-
vårdsplatserna avvecklades. En av orsakerna var
resursbrist. Vid förändringar är det ytterst viktigt att
kontinuerligt följa upp hur det blir för den enskilde.
Här har det enskilda landstinget, staten och alla in-
blandade ett ansvar.
Fru talman! Hälso- och sjukvården kan indelas i
två huvudgrupper: den förebyggande delen och den
sjukdomsrelaterade. Dessa bör inte ställas mot var-
andra utan ses som viktiga komplement och samver-
kansdelar för en god befolkningshälsa i ett längre
perspektiv. Genom statistik och forskning vet vi att
många sjukdomar kan förhindras eller motverkas.
Flera sjukdomar av fysisk och psykisk art kan relate-
ras till livsstil, missbruk och sociala faktorer. Insatser
på dessa områden kommer att medföra en ökad be-
folkningshälsa och minskade samhällskostnader på
sikt. En utveckling av folkhälsoarbetet är en ren vinst
för individen och samhället.
Tyvärr nås vi allt oftare av oroande rapporter om
ökande missbruk bland unga människor och vilka
konsekvenser detta medför. Detta borde få oss att
reagera. Ibland får man intrycket att politiker gärna
undviker att uttala sanningar som kan uppfattas som
pekpinnar. Men det är omsorg och inte pekpinnar att
påtala att man inte behöver prova alla droger och
drycker för att inse att dessa är skadliga och att tidig
debutålder i flera fall ökar risken för bestående ska-
dor. Vikten av att vuxna föregår med gott exempel är
stor, t.o.m. avgörande.
Barnens situation borde också lyftas fram mer i
samhällsdebatten - inte bara när de far illa, orsakar
problem eller på annat sätt hamnar i rampljuset. Ett
synsätt utifrån barnens perspektiv på deras grundläg-
gande behov av trygghet, närhet och värme skulle
klart öka möjligheterna för dessa att fungera i familj,
skola och samhälle. Detta borde också överföras på
politiska beslut som rör familjen, t.ex. flexibla ar-
betstider och valfrihet inom barnomsorg och skola.
Frivilliga organisationers insatser utgör ett viktigt
och positivt inslag i det svenska samhället. Ofta finns
ett stort osjälviskt engagemang kombinerat med kun-
skap som skall stödjas, uppmuntras och tas till vara.
Vi anser därför att organisationsstödet till nykterhe-
tens centrala verksamhet även i fortsättningen skall
administreras av Samarbetsnämnden för fördelning
av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.
Vi vill också betona att överföring av vissa medel
från anslaget för insatser mot aids till allmänna bidrag
till kommuner inte får innebära någon nedprioritering
av insatserna för den hiv/aidsförebyggande verksam-
heten.
Vi vet också att spelberoendet är ett folkhäl-
soproblem som är större än vi tidigare trott. Det be-
hövs mer kunskap om detta. Att utveckla vård- och
behandlingsmetoder för personer med spelberoende
är viktigt.
Satsningar på folkhälsa ger inte alltid ett mätbart
resultat inom en kortare tidsrymd, åtminstone inte
inom en mandatperiod. I de landsdelar där man vågat
satsa på folkhälsa har efter en längre period klart
förbättrad hälsa konstaterats, bl.a. ökad medellivs-
längd.
Det är påtagligt att det finns brister i den svenska
sjukvården och att kommande utmaningar väntar -
vårdköer, läkarbrist och brister inom specialistkom-
petenser för att nämna några.
Patienter skall inte behöva vänta orimligt länge på
en operation. Det behövs en ny vårdgaranti som tar
sin utgångspunkt i behoven. Det innebär att patienter-
na med de allra största vårdbehoven inte skall behöva
stå tillbaka för dem med lättdiagnostiserade och be-
handlingsbara sjukdomar.
En stor utmaning framöver är det krav som det
ökade antalet äldre kommer att ställa på vårdplatser,
geriatrisk kompetens och personella resurser. Vården
för dessa grupper kommer att fordra mer vårdande
personal. Eftersom ålderdom inte går att operera
kommer behovet av vårdplatser att öka kraftigt. Vi
anser vidare att det skall finnas en läkare med geriat-
risk kompetens knuten till varje sjukhem och hem-
vårdspatient.
Ett behov som har med människans värdighet att
göra är rätten till ett värdigt slut. Det skall finnas en
trygghet att veta att avskedet kan ske på ett värdigt
sätt. Även detta är en fråga om livskvalitet. Vården i
livets slutskede skall präglas av värdighet, omtanke
och respekt.
Under lång tid har vi i Sverige haft god tandhälsa.
Under senare år har dock kostnaderna för den enskil-
de ökat med risk för försämrad tandhälsa. Kristdemo-
kraterna anser att högkostnadsskyddet i sjukförsäk-
ringen inte fyller sin uppgift, eftersom många kostna-
der för den enskilde inte inkluderas. På sikt bör sjuk-
och tandvårdsförsäkringen samordnas. Vi anser att en
utredning snarast bör tillsättas med denna inriktning,
där även kostnader för hjälpmedel ingår. I avvaktan
på detta vill vi anslå ytterligare 200 miljoner kronor
till tandvårdsförsäkringen för att undvika en alltför
stor ökning av självrisken.
För att få rimlig nivå på högkostnadsskyddet för
avgifter i sjukvården bör en översyn göras så att alla
vårdavgifter inkluderas. I det sammanhanget bör ett
återinförande av den s.k. fria listan aktualiseras.
Det finns enligt vår mening ingen anledning till
Apoteksbolagets monopol på receptfria läkemedel.
Det bör göras en prövning av Apoteksbolagets fort-
satta roll. Det finns skäl att tro att det går att åstad-
komma renodling, effektivisering och därmed lägre
kostnader genom att konkurrensutsätta delar av verk-
samhet som i dag bedrivs i monopolform.
Vi accepterar inte nedskärningar på handikappom-
rådet. Där anslår vi ytterligare 300 miljoner kronor
för att förbättra stödet till personer med personlig
assistans.
Fru talman! Till slut tror jag att det är nyttigt att
betänka att allt inte är självskrivet. Att få vara frisk är
ingen rättighet; det är en gåva - en gåva som vi skall
värna om och vara tacksamma för.
I detta anförande instämde Rosita Runegrund
(kd).