Fru talman! Det finns alltid risker med allting; det
skall man inte sticka under stol med. Jag har också
flera gånger sagt att ingen i världen har en lösning på
alla sjukvårdens problem och ett felfritt system. Det
finns mycket att både bli skrämd av och att lära av i
många länder. Därför finns det skäl att ha en öppen
diskussion om hur det fungerar.
En sak vet vi, och det är att landstingssystemet
dels är rätt så udda i världen, dels fungerar allt sämre,
vilket vårdköer och resursutnyttjande pekar på. Vi vet
också att alla som ägnat sig åt att studera detta de
senaste åren - SNS, Industriförbundet, Boston Con-
sulting Group m.fl. - hamnar i samma lösning:
Landstingssystemet i dagens utformning är inte bra,
och försäkringslösningar är det håll åt vilket lösning-
arna måste ligga framgent. Vi vet att man har det i
andra delar av Europa och i andra delar av världen.
Därför finns det skäl att titta på detta.
När det gäller frågan om att plocka russinen ur
kakan är det så att som försäkringen är utformad kan
ingen försäkringsgivare neka en patient att bli anta-
gen om han söker där. Det finns alltså ingen möjlig-
het att plocka ut patienter, utan det kan man mycket
lätt gardera sig mot i ett sådant system. Ingen kan på
det sättet komma på undantag.
Det gör man däremot i dag. Det är det som är svå-
righeten: I dag går resursstarka före. Det gör de inte
med vårt förslag, eftersom pengen följer en och man
då kan gå till annan vårdgivare. Alla har sin sjuk-
vårdspeng som följer en och som man solidariskt
betalar till genom avgifter som är avhängiga av den
inkomst man har.