Fru talman! Det är lätt att instämma i delar av det
Chris Heister säger, bl.a. att vi lever i ett klassamhälle
och att det återstår mycket att göra för att den välfärd
som vi vill skall finnas skall nå alla. Problemet är
bara att jag inte tror på Chris Heisters lösning.
Att skattevägen se till att alla människor får en
rimlig möjlighet att försörja sig själva och ha tillgång
till god sjukvård och omsorg innebär att de grupper
som i dag inte har inkomster, t.ex. de arbetslösa ung-
domar som i dag är en stor del av den ökning inom
socialbidragssektorn som vi ser, inte kommer att nås.
De kommer inte att omfattas av några förbättringar
genom skattesänkningar. Inte heller kommer de som i
dag tvingas leva med hjälp av sjukskrivningar, sjuk-
försäkring och arbetslöshet - där har Socialdemokra-
terna vissa tider velat sänka nivåer - att få det ett
dugg bättre.
Den moderata lösningen framstår som en lösning
för delar av befolkningen för att man skall få det
bättre, medan andra grupper skulle tvingas leva kvar
på en lägre nivå.
Jag tog själv i mitt anförande upp just detta att de
människor som inte direkt har tillgång till en arbets-
marknad behöver ha en rimlig försörjningsmöjlighet,
en rimlig möjlighet att få tillgång till en sjukvård och
en god omsorg. Det här ordnar man inte enbart ge-
nom skattesänkningar. I stället urholkas möjligheten
att hitta försörjningssystem för de grupperna.
Vad har Chris Heister för lösning för den del av
befolkningen som inte finns eller som inom en snar
framtid kommer att återfinnas på arbetsmarknaden?