Herr talman! Det konstaterades tidigare i debatten
- och egentligen kommer nu Kenneth Kvist tillbaka
till det - att det handlar om stora tal, att det handlar
om att trissa ned priser i stället för att trissa upp pri-
ser. Någon konstaterade att det är väldigt oklart var
det egentligen skulle innebära penningmässigt för
idrottsrörelsen.
Jag har tittat lite grann på den typ av beräkningar
som Fotbollförbundet har gjort. Man har som alla
goda lobbyister varit klok nog att fördela pengarna på
en massa enskilda idrottsföreningar för att få dem att
agera t.ex. i förhållande till riksdagens ledamöter. Jag
kan inte förstå hur man har kunnat få ihop de summor
som har redovisats okritiskt i en del medier och ock-
så, tycker jag, av en del politiker.
Sedan upptäckte jag att man har räknat in idrott-
sevenemang som över huvud taget aldrig kommer att
finnas med på några listor. Det är idrottsevenemang
som kommer att betinga ett s.k. skäligt pris. Det fak-
tum att TV 3 har köpt hockey-VM under lång tid har
t.ex. satt ett pris på denna fri-TV-marknad. Jag har
väldigt svårt att tänka mig att det kommer att betyda
att det priset sjunker. Det handlar om att man har
räknat in att nyhetsrätterna också skulle ingå i en
sådan här TV-lista, och det skulle man då inte kunna
ta betalt för. Börjar man räkna in sådant som inte
finns med och som inte berörs av en TV-lista kan
man komma upp i ganska ordentliga belopp.
Men det är inte pengarna det handlar om, utan om
att se till att ett mycket fåtal idrottsevenemang av
speciell karaktär - eller kulturevenemang så små-
ningom - får en så stor och bred publik som möjligt.
Det är nämligen den bästa investering man kan göra i
ett idrottsintresse som förhoppningsvis skall leva
vidare sedan alla gråhåriga medelålders män har
klivit åt sidan.