Fru talman! Debatten har varit lång, och det är
svårt att hitta en lämplig kompromiss på grundval av
dessa motsägelsefulla uppgifter.
Som många här har sagt är bakgrunden att det har
kommit ett EU-direktiv som skall tillförsäkra alla
medborgare inom EES-området möjlighet att se spe-
ciellt viktiga evenemang som sänds i det egna landet
eller i ett annat land.
Kulturminister Marita Ulvskog hade en poäng när
hon påpekade att även om vi inte upprättar en lista i
Sverige kan andra länder upprätta listor som gör att
evenemang som sker i Sverige - jag kan t.ex. tänka
mig att man i Italien vill se cykel-VM - skall vara
tillgängliga för alla medborgare som har tillgång till
public service-TV i det berörda landet.
Det finns två principer här, dels allmänhetens in-
tresse, dels idrottsrörelsens intresse att få rimliga
intäkter för de evenemang som arrangeras.
I kulturutskottet var många ledamöter euforiska
över den markering som Marita Ulvskog gjorde här i
kammaren som svar på en fråga av Birgitta Sellén.
Bulgarienmatchen anfördes som exempel i argumen-
tationen för att det nu var dags att upprätta en TV-
lista. Det var inte rimligt att vi bara fick se kramarna
och inte målen. Det tyder på att regeringen vid det
tillfället inte hade riktigt klart för sig vad man egent-
ligen skulle kunna uppnå med en sådan här lista.
Vänstern drev i kulturutskottet en viss linje och
ville mildra den euforiska känsla som många hade. Vi
ville återgå till skrivningen "ges möjlighet att upp-
rätta en lista", vilket också blev vårt yttrande till kon-
stitutionsutskottet.
Efter detta har regeringen i olika sammanhang via
framför allt Marita Ulvskog uttryckt åsikter som
fortfarande får mig att undra: Pratar vi verkligen om
samma saker? Kommer samma saker att inträffa om
det införs en lista eller inte? Vilka evenemang skall
föras upp på en sådan lista?
På s. 9 i betänkandet står det om fyra kriterier som
EU-kommissionen tar upp och som hittills inte har
nämnts:
"1. Evenemanget och dess resultat har en särskild
allmän genklang i den aktuella medlemsstaten och
inte enbart för dem som vanligtvis följer sporten eller
aktiviteten i fråga" - detta var Marita Ulvskog indi-
rekt inne på tidigare.
"2. Evenemanget har en allmänt erkänd specifik
kulturell betydelse för invånarna i den aktuella med-
lemsstaten, i synnerhet som en katalysator för invå-
narnas kulturella identitet.
3. Det nationella laget medverkar i en större inter-
nationell idrottsturnering.
4. Evenemanget har av tradition sänts i TV utan
extra kostnad och har dragit en stor TV-publik i
medlemsstaten i fråga."
Minst två av dessa fyra direktiv skall vara upp-
fyllda för att man skall kunna hävda att evenemanget
skall uppföras på en lista.
När man väl har bestämt sig för en lista skall den
godkännas av EU-kommissionen och publiceras i en
speciell tidning, EGT. Sedan skall alla medlemsstater
respektera detta och möjliggöra att medborgarna får
se de evenemang som finns uppförda på listan.
Jag har varit ordförande i två idrottsföreningar,
dels för Degerfors boxningsklubb som hade fem
medlemmar, dels för Degerfors IF som på den tiden -
1994 - spelade allsvensk fotboll. De uppgifter som
Svenska Fotbollförbundet anför i sina inlagor stäm-
mer i stora delar, såvitt jag kan se.
Genom ISPR-avtalet tillfördes svensk fotboll
mycket pengar. Det gällde de allsvenska föreningar-
na, division I-föreningarna, de olika distrikten, dam-
fotboll, ungdomsfotboll, talangutveckling osv. Jag har
svårt att se hur svensk television - dvs. TV 4 - skulle
kunna betala motsvarande summa pengar, alltså 400
miljoner kronor under fyra år. Där finns det ett pro-
blem.
Vi har haft en hård debatt om detta, det skall öp-
pet erkännas. Det finns saker som talar för en lista,
och det finns saker som talar mot en lista. Jag är i
grunden positiv till att viktiga evenemang skall kunna
ses av den breda allmänheten, men då tänker jag på
sådana evenemang som VM i fotboll, EM i fotboll
och olympiska spel.
I Centerns reservation talas det om Elitloppet, Va-
saloppet, stora bandyfinaler och allt möjligt annat.
Jag kallar mig själv för sportfåne, och jag vill se allt
som sänds på TV. Men jag hävdar att Centerns krav
inte har den dignitet att de skulle bli godkända av EU
att föras upp på listan, det är jag övertygad om. Där-
emot har regeringen haft några idéer åt det hållet, att
man tänka sig att föra upp evenemang av den typen. I
dag uppfattade jag ändå att Marita Ulvskog backade
lite grann från den uppfattningen, vilket jag finner
positivt.
Liksom flera andra har gjort vill jag påminna om
att det inte finns någon automatik i att upprätta en
lista. Det behöver inte leda till att den svenska all-
mänheten kommer att få se mer idrott i de rikstäckan-
de kanalerna. I värsta fall kan det bli precis tvärtom.
TV-bolagen kan plocka ut de trevligaste arrange-
mangen från listan och sedan skippa de evenemang
som framför allt de manliga tittarna inte vill se. Då är
det stor risk att t.ex. den kvinnliga idrotten ytterligare
missgynnas, och det skall väl ändå inte vara mening-
en.
Vänstern försökte att få ett gensvar i kulturut-
skottet för att regeringen tillsammans med berörda
TV-bolag och idrottsrörelsen skulle sätta sig ned och
diskutera i lugn och ro för att komma fram till vilka
evenemang som är av särskild vikt för svenskarna att
kunna se.
För några dagar sedan träffade jag representanter
för Riksidrottsförbundet och Svenska Fotbollförbun-
det. De framhärdade att det vore utmärkt, och de
trodde att frågan skulle kunna lösas i samförstånd,
dvs. att man skulle kunna säkra rätten för svenskar att
se på viktiga evenemang utan att det behöver upprät-
tas någon lista.
Jag har lyssnat mycket noga på den här debatten
för att själv kunna ta ställning och göra en bedömning
av vilken typ av evenemang som regeringen kommer
förslå att de skall föras upp på en lista. I dag har Ma-
rita Ulvskog backat delvis från sina tidigare stånd-
punkter, men jag är inte helt nöjd.
Därför vore det konstruktivt om vi här försökte
hitta en samförståndslösning. Mitt förslag blir då att
riksdagen återremitterar ärendet till konstitutionsut-
skottet, men att ärendet inte skall vända med posten
och komma tillbaka till riksdagen utan att man tar
upp det i samband med den idrottsutredning som
kommer att behandlas och tas upp i samband med den
idrottspolitiska proposition som statsrådet Ulrica
Messing skall lägga fram i vår. Då kan man också
diskutera den aspeket som idrottsrörelsen i dag påpe-
kar, att det finns brister i Idrottsutredningen när det
t.ex. gäller internationaliseringen.
Med anledning av den debatt som har förts yrkar
jag i första hand att ärendet återremitteras till utskot-
tet och att det tas upp i samband med den idrottspoli-
tiska propositionen i vår. Det gäller alltså punkterna 3
och 4 i hemställan.
Om återremissyrkandet icke bifalles yrkar jag av-
slag på dessa två hemställanpunkter och bifall till
reservation 3 och till reservation 4 under förutsättning
att reservation 3 avslås.