Herr talman! Per Unckel upprepar sina argument.
Han tycker fortfarande att det är så att regeringen
efter eget gottfinnande skall sammanställa denna
lista.
Jag har försökt förklara att vi tar in alla möjliga
synpunkter och går tillbaka i olika omgångar till de
två parter, de två särintressen som är närmast berörda,
alltså TV-företagen och idrottsrörelsen. Vi lyssnar av
diskussionen i stort. Vi lyssnar självfallet av den här
debatten, och vi har mängder av andra kontakter.
Sedan kommer vi tillbaka, i enlighet med de hårda
restriktioner som EU-direktivet ger oss, med en kort-
fattad lista. Syftet med den är att se till att de stora
breda evenemangen kan nå en stor publik utan att
man behöver betala en extra gång för dem genom att
skaffa sig ett betal-TV-abonnemang. De som är så
intresserade är en helt annan typ av publik. Inriktar
man sig bara på den kommer långsiktigt det breda
sportintresset och idrottsintresset att gå förlustigt
många nya utövare och idrottskonsumenter.
Så till detta med pengarna. EU-parlamentet, som
tog initiativet till att detta senare blev ett EU-direktiv,
kände en oro för att priserna skulle trissas upp efter-
som man kunde se hur de stora mäklarföretagen age-
rade.
Däremot finns det ingenting i det listan rymmer i
de flesta länder - och det kommer inte att vara så med
den svenska listan heller - som gör att den svenska
idrottsrörelsen riskerar att komma sämre ut än något
annat land.
Och, som sagt var, detta är inte en svensk historia,
detta är inte en personlig historia för min del, utan det
handlar om att införliva ett EU-direktiv i svensk lag-
stiftning. Vi har följt utvecklingen i vår omvärld. Vi
har funnit att de flesta EU-medlemsländerna har skaf-
fat sig en lista. Vi skulle då stå ensamma och kunna
hamna i väldigt besvärliga situationer genom att vi
inte skaffar oss en TV-lista.