Fru talman! Låt mig först yrka bifall till reserva-
tion 6, så att det är fullständigt klart.
Målen och strategierna för de insatser som vi gör
är oerhört väsentliga, inte minst för att biståndet ska
upplevas som rätt, riktigt och väsentligt av hela fol-
ket.
Vårt mål är fattigdomsutrotningen. Vi vill inte ha
någon fattigdom kvar i världen om 30 år. Det ska
göras effektivt. Resultaten ska vara mätbara.
Det andra alternativet, som vi en gång i tiden
ställde upp på, var procentmålet eller utbetalnings-
målet - checkbiståndet. Där är målen uppfyllda så
fort checken är översänd. Vi tror inte att det är en bra
målsättning för biståndet. Innehåller ett bistånd på
enprocentsnivån en massa dåligt bistånd så är det inte
bra. Innehåller det bra bistånd så är det bra. Men 1 %
kan aldrig få vara ett mål i sig.
Det fungerade inte i Afrika. Vi har inte fått någon
förbättring där, inte ens under de år som vi betalade
ut 1 % i bistånd. Det är detta som är dilemmat. Bi-
stånd till bra statsledningar fungerar utmärkt. Bistånd
till dåliga statsledningar gör situationen ännu värre.
Det är visat åtskilliga gånger vid det här laget.
Det är därför det är så viktigt att ha strategin klar
för sig. Det är fattigdomen som ska bort, det är inte
pengarna som ska betalas ut.
Erfarenheterna som vi har gjort visar att när vi och
de andra borgerliga partierna sätter oss ned och dis-
kuterar vad biståndet ska innehålla och vad det ska
kosta så har vi hittills i allmänhet kunnat komma
relativt överens. Men vi ställer inte upp på checkbi-
ståndet.