Herr talman! Låt mig först ta upp Ragnhild Po-
hankas fråga om metallarbetaren som inte arbetar
längre än till 57 års ålder. Där finns en rad fel. Det
råder inget tvivel om att ATP-systemet har inbjudit,
tillsammans med avtalspensionerna, att när företag
har behövt eller varit tvingade att göra av med arbets-
kraft har de lättast vänt sig till 57-58-åringarna och
sagt att de får en försörjning. Det har ofta varit ett
samförstånd mellan arbetsgivare, fack och den an-
ställde som har lett till dessa tidiga pensionsavgångar.
Sedan skärptes reglerna, och det är svårare att göra så
i dag.
Här kommer säkert systemet att innebära en änd-
rad inställning. Det betyder att arbetsgivaren måste
mer fundera på hur arbetet utformas och på kompe-
tensutveckling av arbetskraften. En hel del av dessa
saker har tappats bort under de senaste 20-25 åren.
Här tror jag att pensionssystemet kan leda till en bätt-
re verklighet på arbetsplatserna och att folk får möj-
lighet att jobba längre. Jag tror att de flesta vill det.