Herr talman! Om jag börjar med de två första frå-
gorna, där Ulla Hoffmann antydde svar, kan jag kon-
statera att jag inte fick något svar på frågan om LO-
medlemmarna. Vad är det för rättvisa i att de som har
jobbat länge och har en platt inkomst skall föra över
pengar till dem som jobbar kortare tid och har en
brant inkomst? Den frågan är inte ny. Jag har inte
uppfunnit den i dag, utan vi har diskuterat den i åratal.
Så någon form av svar vore det väl inte så dumt om
Vänsterpartiet ville ge på den punkten.
Vad sedan gäller frågan om egenavgiften och ar-
betsgivaravgifterna hade jag hoppats att Ulla Hoff-
mann efter alla dessa år äntligen skulle medge att 200
plus 20 minus 20 blir 200. Det är heller inte någon ny
sak som vi för fram i diskussionen, herr talman. Vi
har i en mängd debatter och i en mängd artiklar fört
fram detta. Det hindrar inte Ulla Hoffmann från att
låta bli att svara på frågan och att upprepa de grund-
läggande felaktiga påståendena.
Nu finns det en chans till att tala om i svarsrepli-
ken på den här punkten om det jag säger om 200 plus
20 minus 20 är fel eller om jag har rätt. Försök att
svara på den frågan.
Vad sedan gäller de olika inslagen i reformen har
jag nyss under en lång stund utvecklat hur bra det nya
systemet är för kvinnor jämfört med andra system.
Detta har såvitt jag förstår Ulla Hoffmann inte kritise-
rat, utan hon har för sin del velat leta efter andra delar
i systemet. Det är alldeles självklart att det finns delar
i systemet som på varje punkt kan diskuteras och där
man kan föra fram uppfattningen att om man höjer här
så blir det bättre för kvinnor än om man inte gör det.
Men det är inte det, herr talman, som är det intressan-
ta. Det intressanta är vilket utfall det nya pensionssys-
temet totalt sett ger kvinnor jämfört med det gamla
pensionssystemet. Då fanns det länge i debatten en
myt om att kvinnor tjänade så väldigt mycket på 15-
30-årsregeln. Den myten är såvitt jag förstår av de
senaste årens debatt borta.