Fru talman! Två måndagar med samma datum
men med fyra års mellanrum är viktiga eller kanske
rent av historiska dagar. Måndagen den 8 juni 1994
beslöt riksdagen om principerna för det reformerade
pensionssystemet. I dag, måndagen den 8 juni 1998,
går vi vidare och beslutar om lagar och regler för det
reformerade pensionssystemet här i kammaren. Det är
ett beslut som innebär att vi kan säkra och trygga
pensionerna för framtiden i ett allmänt och obligato-
riskt system som omfattar alla.
ATP-reformen var en milstolpe i kampen för den
sociala tryggheten, men vi vet sedan flera år tillbaka
att systemet inte klarar de påfrestningar som väntar.
Det är fem partier - Socialdemokraterna, Center-
partiet, Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokra-
terna - som utifrån olika ideologiska ståndpunkter
kunnat arbeta fram ett förslag som alla kan ställa sig
bakom.
Jag vill tala om, fru talman, att vi socialdemokra-
ter har delat upp ärendet. Mitt anförande handlar om
den inkomstgrundade ålderspensionen. Lennart
Klockare svarar för garantipensionen och Siw Witt-
gren-Ahl för premiereserven.
Fru talman! Våra pensioner har diskuterats, utretts
och förbättrats praktiskt taget sedan den allmänna
obligatoriska pensionsförsäkringen infördes 1913.
ATP-systemet är en av våra viktigaste sociala refor-
mer under 1900-talet. Det är naturligtvis en känslig
och grannlaga uppgift att reformera ett system som
ATP-systemet. Det är därför inte så konstigt om det
finns de som uttrycker en oro över de förändringar
som kommer att göras och vilka effekter förändring-
arna kan komma att innebära för egen del.
I diskussionen kring pensionerna finns och har
också funnits de som hävdar att det nuvarande ATP-
systemet fungerar och är hållbart även i framtiden,
men det stämmer inte. När ATP-systemet konstruera-
des under 50-talet ökade tillväxten i ekonomin i ge-
nomsnitt med nästan 4 % per år. För att vara på den
säkra sidan skapade man då ett pensionssystem som
behöver 2 % tillväxt för att vara finansiellt stabilt.
Verkligheten har, som vi alla vet, blivit en annan.
Mycket annat har också förändrats sedan ATP in-
fördes som påverkar systemet. Bl.a. har medellivs-
längden ökat, och den fortsätter att öka. Det betyder
att pensionerna skall betalas ut under en allt längre tid
med ökade kostnader som följd. Pensionsåldern har
sänkts från 67 till 65 år. Antalet pensionärer ökar. När
ATP infördes var andelen pensionärer i Sverige 10 %.
I dag är den 18 %. Om 25 år kommer andelen att vara
32 %, och självklart måste vi planera för det.
ATP-systemet är inte finansiellt stabilt, och det
beror bl.a. på att de intjänade pensionsrätterna och
pensionerna inte följer den samhällsekonomiska ut-
vecklingen. Om vi skulle behållit dagens ATP-system
hade vi antingen behövt höja avgifterna, sänka pen-
sionsförmånerna eller successivt höja pensionsåldern.
Under våra värsta krisår var vi tvungna att fatta beslut
i riksdagen om att sänka pensionsnivån.
Det viktigaste med pensionsreformen är att vi ock-
så i framtiden kommer att ha ett obligatoriskt och
allmänt system som omfattar alla. Pensionsreformen
bygger på inkomstbortfallsprincipen. Det garanterar
en standardtrygghet också för vanliga löntagare. Syf-
tet är också att skapa ett system som är följsamt mot
den samhällsekonomiska och demografiska utveck-
lingen.
Eftersom det reformerade pensionssystemet byg-
ger på livsinkomstprincipen innebär det att ålder-
spensionerna i större utsträckning än i vårt nuvarande
system är direkt relaterade till individernas inkomster
under livet. Varje avgiftsinbetalning påverkar den
slutliga pensionen.
Det som också är betydelsefullt är att pensionsre-
formen är ett fördelningssystem. Den pension som de
yrkesverksamma tjänar in ett år används samma år för
att betala pensionerna för dem som redan är pensionä-
rer. Vi får ett generationskontrakt. Vi måste lita på att
de som jobbar är beredda att betala en viss del av sin
lön till dem som är pensionärer. Det är viktigt att den
delen av lönesumman som går till pensioner inte blir
vare sig för stor eller för liten. Om den blir för stor
kommer nästa generation att få mindre pengar till t.ex.
vård och omsorg. Blir den för liten kommer dagens
pensionärer att få det sämre ställt. Vi måste naturligt-
vis se till att framtida generationer kommer att orka
och vilja betala de pensioner vi bestämmer storleken
på i dag. Pensionsreformen har en styrka i att pensio-
nerna i framtiden skall följa de yrkesverksammas
standard.
Det nya pensionssystemet bygger på två huvud-
principer. Den ena är att den är avgiftsbaserad, vilket
innebär att pensionen helt beror på storleken av inbe-
talda avgifter under hela livet och medellivslängden
vid pensioneringen. Den andra huvudprincipen är att
pensionerna anpassas till resurserna i ekonomin ge-
nom att de intjänade pensionsrätterna räknas om i
förhållande till den allmänna inkomstutvecklingen
och genom att de utbetalda pensionerna följer löneut-
vecklingen för de förvärvsarbetande.
Pensionsrätten skall vara 18,5 % av inkomsterna.
16 % skall tillgodoräknas inom fördelningsystemet
och 2,5 % inom premiepensionssystemet. Beräkning-
en av inkomstgrundad ålderspension skall bygga på
livsinkomstprincipen, som betyder att alla inkomster
under livet har betydelse för pensionsnivån och väger
lika tungt oberoende av när under livet de tjänas in.
Inkomsten är pensionsgrundande upp till taket på 7,5
förhöjda basbelopp och efter avdrag för egenavgifter.
Pensionerna skall finansieras med en avgift på
18,5 %. Beslut kommer att fattas senare om hur den
avgiften skall tas ut. Pensionen skall motsvara värdet
av alla inbetalda pensionsavgifter. Det som man har
betalat in under sitt yrkesliv får man ut som pensio-
när.
De inkomster och sociala ersättningar som i dag
ger rätt till ATP ger också pensionsrätt i det reforme-
rade systemet. Utöver verkliga inkomster ger även
vissa fiktiva inkomster pensionsrätt. Sådana tänkta
inkomster kallas för pensionsgrundande belopp. Sta-
ten betalar hela avgiften till pensionssystemet. Det
gäller studier, barnår och plikttjänstgöring. En person
som arbetar deltid eller som helt avstår från förvärvs-
arbete under en period i livet för att ta hand om sina
små barn kompenseras genom att pensionsrätt för
barnår tillgodoräknas. Barnårsrätten räknas fram på
tre sätt, och det alternativ som är bäst för den enskilde
används vid beräkningen av pensionsrätten.
Om inte barnårsrätten hade ingått i det reformera-
de pensionssystemet hade pensionen för en person
som t.ex. fått två barn och stannat hemma på heltid i
sju år varit ca 15 % lägre. Tilläggas bör kanske att
man inte behöver vara hemma med barnet eller avstå
från förvärvsarbete för att få barnårsrätt.
Eftersom ålderspensionsreformen innebär en ge-
nomgripande förändring av vårt pensionssystem ställs
det stora krav på hur övergångsreglerna utformas.
Därför föreslås att den som är född 1937 eller tidigare
får ATP enligt de gamla reglerna. Men från år 2001
ersätter garantipensionen den nuvarande folkpensio-
nen, pensionstillskottet och det särskilda grundavdra-
get.
De som är födda 1938-1953, den s.k. mellangene-
rationen, skall omfattas av de reformerade intjänande-
reglerna enligt den s.k. tjugondelsinfasningen. Ande-
larna beror på när man är född. Är man född t.ex.
1938 får man 4/20 av sin pension enligt de reformera-
de reglerna. För personer i mellangenerationen skall
alltså både ATP-poäng och pensionsrätt beräknas. De
som är födda 1954 och senare får pension enligt de
nya reglerna.
I det nya systemet skall den inkomstgrundade ål-
derspensionen kunna tas ut från 61 års ålder och även
kunna tjänas in efter 65 års ålder. Inkomstpensionen
skall också kunna tas som hel, tre fjärdedels, halv
eller en fjärdedels pension.
Sammanfattningsvis kan man säga att det reforme-
rade pensionssystemet bygger på sju hörnstenar:
1. Hela livsinkomsten skall ligga till grund för pen-
sionen.
2. Alla skall ha rätt till en grundtrygghet i form av en
garantipension.
3. Den reformerade pensionen skall vara kopplad till
landets ekonomiska tillväxt.
4. Pensionssystemet skall bli ett stabilt system som
tål demografiska förändringar, dvs. växande och
minskande befolkningsgrupper.
5. Pensionen kan tas ut från 61 år och uppåt.
6. Tid med små barn, värnplikt och studier skall ge
pensionsrätt.
7. Den nya ålderspensionen införs successivt från år
1999 och de första utbetalningarna sker år 2001.
Fru talman! Det finns några frågor kvar att lösa,
t.ex. utformningen av hur avgiften på 18,5 % skall tas
ut. Frågorna om pensionsrätt för studier är inte lösta.
De är föremål för utredning liksom bostadstilläggen
för pensionärer, den övergångsvisa garantipensionen
och efterlevandepensionen.
Kvar finns också att lösa utformningen av den s.k.
bromsen, som skall utgöra det yttersta skyddet för
pensionssystemets stabilitet. Utgångspunkten för det
fortsatta arbetet är att det skall gå att införa regler om
automatisk balansering.
Den tekniska konstruktionen av bromsen är viktig.
Regeringen har för avsikt att kunna presentera en
departementspromemoria i början av oktober som
sedan skall gå ut på remiss och därefter komma som
proposition till riksdagen i början av 1999. Om det
inte går att utforma en broms får Riksförsäkringsver-
ket i uppdrag att övervaka pensionssystemets finan-
siella stabilitet. De här frågorna skall vara lösta innan
pensionerna börjar betalas ut år 2001.
Fru talman! Till betänkandet finns det 24 reserva-
tioner, de flesta från Vänsterpartiet. Jag tänker inte
kommentera alla, utan enbart de båda första, där
Vänstern och Miljöpartiet yrkar avslag på propositio-
nerna. Vänsterpartiet yrkar avslag och vill i stället att
riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att tillsätta en
parlamentarisk utredning med uppdraget att komma
med förslag till en rättvis pensionsreform enligt
Vänsterns modell.
Ulla Hoffmann valde själv att lämna den tidigare
pensionsarbetsgruppen och därmed ställa sig utanför
- också utanför möjligheterna att påverka. Nu vill
Ulla Hoffmann och Vänsterpartiet ha en ny utredning
där Vänsterpartiets förslag skall vara modell för ett
nytt pensionssystem. Då blir det ju inte så mycket för
övriga partier i utredningen att diskutera, eftersom det
redan är bestämt att det är Vänsterns modell som
gäller. Jag tror att jag nu börjar förstå varför Ulla
Hoffmann lämnade pensionsarbetsgruppen.
I Miljöpartiets reservation yrkar man också avslag
på propositionen. Miljöpartiet gör detta för att man
vill ha ett helt nytt förslag som bygger på principen
om en bastrygghet som skall vara lika för alla obero-
ende av tidigare inkomster och ligga på en nivå på
12 000-13 000 kr per månad före skatt. Det skulle
enligt Miljöpartiets uträkning bli ca 7 000 kr efter
skatt för ensamstående och 5 300 kr för sammanbo-
ende med 1998 års prisnivå. Vill man ha högre stan-
dard får man ordna det själv genom frivilliga pen-
sionsförsäkringar.
Miljöpartiet anser också att detta bastrygghetssys-
tem skall följa den allmänna inkomstutvecklingen i
samhället genom någon form av inkomstindex. Hur
mycket det kostar och hur förslaget skall finansieras
sägs det ingenting om.
Fru talman! Jag vill gärna sluta med att citera Da-
gens Nyheter från den 3 juni. Där skrev Anna Chris-
tensen, professor i civilrätt, i sin kolumn: "Det ser ut
som om pensionsreformen nu är i hamn. Det tog ett
antal år, men det var det värt. Den överenskommelse
som nu har nåtts kan ses som en seger för den lång-
siktiga demokratin och för sakligheten i förhållande
till särintressen och kortsiktig politisk retorik."
Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till utskottets
hemställan och avslag på samtliga reservationer.