Herr talman! Ragnhild Pohanka började med att
nämna att man inte får speciellt mycket större förmå-
ner i det nya systemet. Det har knappast utlovats av
någon som har varit inblandad i det heller, även om
det förstås är så med det nya systemet att skulle till-
växten bli bättre än den som antagits i systemet kom-
mer man, till skillnad från i dagsläget, att få en ökning
av köpkraften i pensionen. Den sidan är en fördel
jämfört med det gamla systemet.
En annan sak är förstås att all historisk erfarenhet
talar för att premiepensionsdelen kommer att ge bättre
avkastning än den genomsnittliga lönetillväxten, som
reglerar den övriga delen av systemet. Det finns nog
hyggliga förhoppningar om att det kan bli bättre för-
måner. Men vi har varit mycket försiktiga med att
lova några sådana.
Ragnhild Pohanka kände inte riktigt igen mitt ar-
gument om att frivilliga pensioner som tecknas på den
vanliga marknaden är uppgjorda på sådant sätt att
avgiften för pensionerna är högre för kvinnor än för
män av det enkla skälet att man förväntar sig att kvin-
nor får ut sin pension under fler år. Ett av de stora
utjämningsinstrumenten i det allmänna pensionssys-
temet är just att män och kvinnor behandlas lika på
den punkten.
Sedan har Ragnhild Pohanka i detta inlägg och i
flera andra varit inne på att man kunde ha gjort det
ena och det andra i systemet. Det är klart att man
kunde ha gjort både det ena och det andra i systemet.
Ingen av oss har någonsin förutsagt att den enda för-
ändring som är möjlig är den som vi har föreslagit. Vi
har föreslagit våra förändringar därför att vi tycker att
de är de bästa.
Vi har under debatten uppfattat, om än med viss
tveksamhet, att Miljöpartiet har ett förslag och inte
fler. Men är de fler får vi väl lyssna på dem. Det blir
ju inte lättare att föra diskussionen. Såvitt vi förstår är
förslaget att alla skall få samma pension, oavsett hur
mycket pengar som betalas in under deras liv. Mot ett
sådant system finns det mycket starka invändningar.
Jag nämnde några av dem.