Fru talman! Våra värderingar är tydliga. Hårt arbete är bra för människor. Det är nyttigt att göra långa arbetspass och kämpa på för att åstadkomma resultat. Det är bra för människor och samhället. Det är så vi åstadkommer något gemensamt, och det är så vi bidrar.
Det är bra att plugga, göra sina läxor, få resultat på proven, se till att det är ordning i klassrummet och kämpa på också de dagar det är jobbigt att gå till skolan. Det är bra att spara och investera, att lägga pengar på att bygga riktig produktion.
Det här är de värderingar vi står för, men det är de värderingar Vänsterpartiet
inte
står för. Hela logiken i vänsterpolitiken, i land efter land, i tid efter tid, bygger på att undergräva värderingar som i grund och botten skapar tillväxtproduktion, välfärd och arbete.
Ulla Andersson vill göra gällande att vi inte har tillväxtutgifter i Sverige. Vi satsar alltså inte på investeringar i utbildning. Men Sverige satsar mest på utbildning tillsammans med Danmark, av jämförbara länder. Sverige ligger i topp i fråga om offentliga investeringar bland EU-länderna. Det är dubbelt den tyska nivån, om man får tro EU-kommissionen. Det gör Sverige naturligtvis därför att det är bra politik att bygga kapital och utbildning med offentliga medel. Men det märkliga är att det är inte den politiken Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna står för. Tyngdpunkten ligger inte i investeringar utan i bidrag och bidragspolitik.
Vi kan se hur detta hänger ihop. När Vänstern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna styrde eftersattes underhållet. Då stoppades väginvesteringar. Då blev det en trafikinfarkt i Stockholm. Varför? När bidragssystemen öppnades utifrån Miljöpartiets ideologi om att människor inte ska arbeta tömdes också de offentliga kassakistorna. Då trängdes infrastruktur, utbildning och tillväxtutgifter ut. Det är när tillväxt och jobbpolitik prioriteras som välfärden kan klaras. Det är där skiljelinjen går i svensk politik.
(Applåder)