Herr talman! Jag har väckt en motion med
anledning av detta betänkande. Men jag kommer
inte att yrka bifall till densamma. Detta beror inte
på att jag inte står bakom min motion, utan det
baseras på det faktum att jag som enskild ledamot
av riksdagen skall ha rätt och skyldighet att
motionera även om det strider mot den uppfattning
som majoriteten i mitt parti har. Sedan är det min
skyldighet att inom partiet aktivt driva frågan i den
riktning som jag vill. Men att påstå att jag har rätt
och övriga i mitt parti har fel tycker jag är litet väl
övermaga.
En del saker är bra i det här betänkandet, och det
tyckte jag att utskottets ordförande mycket tydligt
klargjorde. Det gällde de förlängda valperioderna.
Man behöver inte understryka de argumenten mer,
utan det han sade räcker och är bra.
Herr talman! När propositionen kom och jag skrev
min motion efterlyste jag en analys och en
förklaring av fördelarna med personval. Jag
begärde att de skulle redovisas i betänkandet. Men
jag måste tyvärr konstatera att där inte står så
mycket om fördelarna med ett personval. Man har
ibland sagt att det finns stöd i Personvalskommittén
för ett ökat personval, men hur många har
egentligen tillgång till dess betänkande? Man
brukar faktiskt i en proposition eller i ett
betänkande tala om varför man gör si eller så när
det handlar om en så pass stor förändring som
denna.
Jag har självfallet inget emot att medborgarnas
engagemang stärks eller att deras intresse för
politiken förbättras. Frågan är: Hur skall man
kunna mäta detta? Jag tycker att en faktor kan vara
valdeltagandet. Om vi jämför valdeltagandet i
andra länder, som har mer eller mindre av
personval, med valdeltagandet i Sverige, visar det
helt klart att vi i Sverige, trots knappast någon form
av personval, har haft ett mycket högt
valdeltagande, även om det har minskat något
under senare år. Man skall inte räkna bort det när
det gäller måttet på medborgarnas intresse för och
engagemang i politiken.
En annan sak som man däremot kanske borde göra
för att öka medborgarnas intresse och minska det
s.k. politikerföraktet är att lova litet mindre. Man
borde bara lova sådant som man har en rimlig chans
att stå för. Man kan också sluta med sådan
verksamhet som avslöjades för någon månad
sedan, där i stort sett samtliga ungdomsförbund var
inblandade. Personer som i dag har säte i
kammaren måste ha varit medvetna om detta. Det
är hårda ord, men det var kvalificerat bedrägeri
som man sysslade med för att få in mer pengar till
ungdomsförbunden.
Det är min bestämda uppfattning att man skall vara
positiv till förändringar. Men förändringar skall
baseras på goda erfarenheter. Finns det sådana vad
gäller personval?
Jag är medveten om att det är viktigt med goda
företrädare för ett politiskt parti. Men jag tror ändå
att det är det partiet står för, de frågor man driver,
som kommer på första plats, i stället för den person
som företräder partiet. Jag skall erkänna att Carl
Bildt är en mycket bra partiledare för mitt parti.
Men jag tror inte att någon socialdemokrat röstar
på Moderaterna av det skälet att Carl Bildt är en
skicklig politiker.
Detsamma gäller för Ingvar Carlsson. Inte röstar
någon med moderata värderingar på
Socialdemokraterna därför att Ingvar Carlsson är
en god socialdemokratisk företrädare.
Låt oss titta på hur det är i länder som har ett
jämfört med Sverige större inslag av personval i
sina valsystem. Jag måste säga att man kan bli litet
skrämd. Där är korruptionen, herr talman, mycket
utbredd. Det kostar pengar för den enskilde att
ställa upp i en valkampanj.
Det är inte ofta jag är överens med Johan
Lönnroth. Men jag såg också programmet 8 dagar
i går. Det scenario som utspelades från Italien är
något som vi alla absolut måste kämpa för icke blir
verklighet i Sverige.
Vid personval är -- vi har ju sett vad som har hänt
utomlands -- risken uppenbar för ett ekonomiskt
beroende för att kunna kandidera till någon politisk
post. Det här tas förvisso upp i någon mening i
betänkandet, där det talas om att denna risk kan
finnas, att man skall försöka beakta detta och att
man senare skall komma med eventuella
korrigeringar om det visar sig nödvändigt.
En sak kan vi vara överens om: Om vi får ett
personval innebär det att den person som har egna
ekonomiska resurser eller starkt stöd har betydligt
större möjligheter att bli vald än den som saknar
materiella tillgångar. Låt mig ta ett exempel. En
person blir sponsrad av SAF i en valrörelse. Sedan
kommer i riksdagen upp en fråga där SAF och det
parti som personen i fråga är invald för har skilda
uppfattningar. Hur skall man då som
riksdagsledamot agera? Skall man följa den
uppfattning som ens parti har, eller skall man följa
den uppfattning som sponsorn har? Om man inte
följer den uppfattning som sponsorn har kan man
känna sig mer eller mindre blåst på
kampanjpengarna inför nästa valrörelse. Den
risken kan man inte nonchalera.
Det har sagts att om 8 % av väljarna röstar för en
viss kandidat skall kandidaten flyttas upp på listan.
Jag måste ställa en fråga framför allt ur
demokratisk synpunkt: Men skall de 92 % av
väljarna, som tycker att den lista som partiet internt
har fastställt är i ordning, helt nonchaleras? Jag
tycker att det är en egendomlig form av demokrati
att 8 % slår ut 92 %.
Herr talman! Vi har i Sverige allmän och lika
rösträtt. Vi har också tidigare haft en allmän och
lika rätt att bli vald. Men jag är inte helt säker på
att detta håller om vi får personval i Sverige.
Till slut ett par frågor. På vad baseras påståendet att
ett ökat personvalsinslag skulle öka medborgarnas
engagemang och intresse för politiken? Hade det
varit helt fel att säga så här: 92 % av väljarna
kanske föredrar, som jag framhöll i mitt exempel,
att inte markera person på listan. Skulle inte den
lista tas upp till behandling som 92 % av väljarna
tycker är den korrekta, med de kandidater som står
upptagna på den?
Allra sist, herr talman, en fråga till tredje vice
talmannen: Vad är det som säger att massmedierna
skulle ha större intresse för valsedlarna om vi hade
personval i stället för det system som vi har i dag?