Herr talman! Hans Stenbergs berättelse om att
huvudkontor läggs ner och flyttar är inte särskilt
relevant, eftersom han i sitt anförande pläderar för
att nattågstafiken mellan Göteborg, Sundsvall och
Malmö skall förbättras. Jag vet inte vad det har för
samband med att huvudkontor flyttas till
Stockholm. Det kanske var någonting som jag inte
riktigt fattade. Men för den skull förstår jag att
behovet av trafik kan finnas.
I den ursprungliga motionen till regeringens
proposition som den socialdemokratiska gruppen i
utskottet har avlämnat skriver man att riksdagen
som sin mening skall ge till känna vad i motionen
anförts om kostnader för köp av sovvagnstrafik. De
räknar sedan upp de sträckor som är aktuella i
denna debatt. De avslutar med att kostnaderna
skall täckas inom ramen för anvisade medel på
anslaget köp av olönsam persontrafik på järnväg.
Detta var alltså ursprungsunderlaget till utskottet.
I utskottets skrivningar har de uppenbarligen tyckt
att det finns ekonomiskt utrymme någonstans i
budgeten, eftersom de tyckte att de inte borde nöja
sig med att använda de anvisade medlen i anslaget
utan att mer pengar borde skickas med. Jag förstår
att det naturligtvis är betydligt lättare att i både
kammaren och utskottet argumentera med större
ramar att röra sig inom. Men vad är nu skillnaden?
Var det så att man från början tyckte att de här
järnvägarna och den här nattågstrafiken faktiskt
kunde prioriteras inom gällande ram? Nu har ni
gjort ett annat ställningstagande.
Och är det så att besöken av kommunalråd och
landstings- och länsföreträdarna har understrukit
behovet på ett så påtagligt sätt att ni har lämnat den
ursprungliga motionstexten för att betydligt vidga
ramen? Hans Stenberg kan kanske svara på dessa
frågor.