Herr talman! Lars Björkman frågade om vi har
ändrat uppfattning. Men vi har inte alls yrkat på
ytterligare medel i det här fallet.
Vi säger så här: Om statliga medel erfordras för att
driva nattågstrafiken under 1994 års trafikår bör
regeringen återkomma till riksdagen med förslag
om medelsanvisning.
Det är en väldig skillnad mellan att föreslå medel
och att inte göra det. Om det går att täcka behovet
behöver man inte återkomma. Men om det inte går
att driva nattågstrafiken osv. tycker vi att man skall
återkomma. Vi har, som sagt, inte begärt några
ytterligare medel.
Jag tycker att det är att göra det litet väl lätt för sig
när man bara säger att Socialdemokraterna nu har
varit i farten. Vi sägs ha tagit intryck av olika
uppvaktningar. Men det skulle ju vara en skam för
Sveriges riksdag om vi här inte lyssnade på de
människor som uppvaktar oss. Om vi sade att
människor gärna får komma med argument men att
vi inte lyssnar på dem, för det är vi alldeles för stora
för, skulle det enligt min mening vara en skam utan
like. Nej, heder åt den riksdagsman och det utskott
som lyssnar på de människor som uppvaktar oss!