Herr talman! Det var jag som sade i min inledning
att de som uppvaktade oss från Dalarna kände sig
mycket optimistiska när de for hem. De kände sig
inte optimistiska därför att de skulle få en rättighet
att marknadsföra och propagera för nattågstrafik,
för den rättigheten hade de redan. Inte behöver de
åka ner till trafikutskottet för att fråga om de skall
få göra det.
Vad de ville var att staten skulle garantera
ekonomin så att man kan fortsätta att driva
nattågstrafik. Det var vad uppvaktningen gällde.
De kände optimistism för de skulle få det stödet.
Med vänliga uttalanden rullar inte en enda
sovvagn, utan det måste skapas ekonomiska
möjligheter.
Vi har inte heller i vår reservation talat om en viss
summa pengar. Vi har sagt att medel bör ställas till
förfogande. Sedan är det förhandlingsmannens sak
att förhandla fram detta. Men man kan inte gå till
en förhandling om man inte har någonting med sig,
för då faller förhandlingen väldigt lätt.
Detta, Rune Thorén, fick de en felaktig uppfattning
om. De trodde att Rune Thorén, liksom övriga
borgerliga ledamöter i utskottet, skulle stödja
Dalarna och Gävle så att de får ha nattågstrafiken
kvar.