Herr talman! Genom avregleringen av flyget har
stora delar av Norrlands inland fått försämrade
kommunikationer. Detta har också understrukits
av tidigare talare. I det betänkande som vi nu
behandlar föreslås att staten skall ta ansvaret för en
enda linje mellan Östersund och Umeå, för att
persontransporterna till och från regionsjukhuset
skall fungera. Dessvärre har regeringen och de
borgerliga i utskottet struntat i hur sjukresorna
mellan regionsjukhuset och de andra stora
inlandskommunerna skall kunna fungera.
Jag vill understryka att det framför allt handlar om
kommunikationerna med regionsjukhuset. Det är
inte så att norrlänningarna i detta fall eftersträvar
ett allmänflyg för att få nöjet att sitta i ett flygplan.
Det handlar om viktiga persontransporter.
Vi anslår i vårt land stora resurser för att förbättra
vår sjukvård, och vi måste då se till att de som är i
behov av vård ges en rimlig chans att nå den genom
utnyttjande av bra kommunikationer. Tyvärr har
dessa möjligheter försämrats för en stor del av
befolkningen, främst i Norrlands inland.
Låt mig ge några exempel. Från Kiruna till
regionsjukhuset i Umeå är det 65 mil, och från
Gällivare är det 45 mil. Som var och en förstår är
det inte fråga om några nöjesresor för dem som är
i behov av kontakt med regionsjukhuset. I
praktiken är det med de dåliga
järnvägskommunikationer som står till förfogande
omöjligt att besöka sjukhuset över dagen utan
övernattning. Därför är det enda alternativet
effektiva flygförbindelser.
Visserligen har kommunikationsministern så sent
som den 12 november från denna talarstol sagt sig
följa utvecklingen, men det uttalandet gör det
naturligtvis inte i sig lättare för alla de sjuka som nu
tvingas till mycket långa bilfärder för att få vård på
sitt regionsjukhus.
Det är viktigt att komma ihåg att de som uppsöker
regionsjukhuset oftast har mycket allvarliga
sjukdomar och därför behöver både snabba och
skonsamma transporter till och från sjukhuset. Jag
blev därför litet bestört när jag hörde Lars
Björkman tala om prioriteringar av statliga
insatser. Om man inte kan prioritera denna typ av
persontransporter, 65 mil och 45 mil enkel väg till
regionsjukhuset, vad är då värt att prioritera när
det gäller kommunikationer i vårt land?
Om vi skall kunna uppfylla målet att ge alla
invånare i Norrland, även i Norrlands inland, en
möjlighet till vettiga kommunikationer och
sjukresor, måste vi få till stånd en upphandling även
för sträckorna Kiruna--Luleå--Umeå, Gällivare--
Umeå och Sundsvall--Umeå.
Det måste, som sagts tidigare i kväll, ske till rimliga
priser och med en turtäthet som gör det möjligt för
passagerarna att utnyttja flyget, dvs. med minst tre
dubbelturer per dag. Självfallet måste det ske en
samordning av tidtabellerna.
Samverkansnämnden för de nordligaste länen har i
uppvaktning för trafikutskottet informerat om hur
viktigt detta är för att vi norrlänningar skall kunna
nyttja vårt regionsjukhus. Det finns många
exempel på att människor som bor i norra Sverige
skulle tjäna på att flyga direkt till Arlanda för att
ta sig till Uppsala i stället för att besöka det egna
regionsjukhuset. Så urusla är kommunikationerna
i dag i den norra delen av landet.
Uppenbarligen har inte de borgerliga tagit intryck
av den information som vi faktiskt har fått i
utskottet från Samverkansnämnden för de
nordligaste länen, utan följer slaviskt regeringens
förslag. Detta är bara att beklaga. Här finns nu
chansen att se till att även inlandets befolkning ges
den självklara rätten att nå sitt regionsjukhus på ett
snabbt och effektivt sätt.
Tyvärr skjuts nu frågan in i en osäker framtid, med
allt vad detta innebär för alla sjukresor i Norrland,
medan regeringen drar Luftfartsverkets rapport i
långbänk.
Med detta vill jag instämma i det yrkande som
trafikutskottets ordförande framfört tidigare i
kväll.