Fru talman! Jag har lite svårt att hänga med i Elisabeth Svantessons argumentation. Hon kritiserar regeringen för att den inte gör tillräckligt och för att den gör för mycket. Hon tycker att vi gör för många reformer och menar att vi inte har råd med en sådan utgiftskostym. Samtidigt kritiserar hon oss för att göra för lite.
Om vi talar om stora utgiftskostymer är det kanske lite anmärkningsvärt att det kommer från en person som när hon satt i regeringsställning sänkte skatten - och skuldsatte hela svenska folket för att sänka skatten - på lånade pengar i en konjunkturuppgång.
Långtidsarbetslösa göms och glöms i statistiken, säger Elisabeth Svantesson. Samtidigt kritiserar hon det faktum att regeringen har ett arbetslöshetsmål. Detta hänger inte ihop. Det jobbmål som Moderaterna hade och som regeringen nu har uppfyllt fokuserade inte på långtidsarbetslösa. I regeringens mål om att sänka arbetslösheten finns ett fokus på långtidsarbetslösa.
Om Moderaterna brydde sig om de långtidsarbetslösa borde de inte skära ned 8 miljarder i arbetsmarknadspolitiken, vilka går precis till de långtidsarbetslösa så att det blir möjligt för dem att komma in på arbetsmarknaden.
Låt mig ge ett exempel. Ghalia från Örebro, som Elisabeth Svantesson också kommer ifrån, går nu tack vare Arbetsförmedlingen en grävmaskinistutbildning. I Syrien, som hon har flytt från, var hon hemmafru. Nu i Sverige utbildar hon sig via Arbetsförmedlingen till grävmaskinist, som är ett bristyrke.
Det är precis möjligheter som denna som Moderaterna vill stoppa genom att skära 8 miljarder i arbetsmarknadspolitiken. Det hjälper ingen långtidsarbetslös.
(Applåder)