Fru talman! Svaret på den frågan är mycket enkel. Vi har väldigt många dyra, dåliga och ineffektiva program som leder till att arbetsförmedlandet i sin helhet fungerar sämre. Då är det klokt att effektivisera och tänka nytt kring strukturen. Jag kan konstatera att finansministern inte gör det. Den enda punkt där hon är riktigt tydlig är att hon är stolt över saker man har slutat göra. Men den svenska Arbetsförmedlingen och dess funktion kommer att kräva framåtsyftande reformer och sådana förslag som till exempel en enad allians står bakom och som vi försöker få regeringen att förstå men som vi också kommer att gå till val på. Jag gläds åt att det är så tydliga skillnader på det här området.
Min nästa fråga handlar om Reepaluutredningen. Förra måndagen i Sundsvall och så sent som i går här i Stockholm har jag träffat kvinnor som driver företag. Det var två förskolor. Båda säger samma sak: Går Reepaluutredningens förslag igenom lägger vi ned.
Lyckligtvis kommer de inte att gå igenom. Det vet vi redan nu. Men icke desto mindre är det rent tragiskt att vi den här mandatperioden har lagt tid och energi på en process, Reepaluutredningen, som vi alla vet i slutändan kommer att leda till ingenting i stället för att diskutera ett brett överenskommet regelverk för kvalitet.
Jag har en fråga till finansministern. I egenskap av finansminister och ekonom, hur ser finansministern på utredningen? Det finns en total okunskap om vad som faktiskt står i utredningen. Det finns en plågsam intervju med statsministern där han försöker beskriva förslagen och det är tydligt att han inte har någon koll.
Finansministern vet bättre. Är det inte olyckligt att som Reepaluutredningen vill göra reglera enskilda företags resultaträkningar och bestämma hur mycket de får gå med under- eller överskott? Är inte det en mycket orimlig reglering av den svenska företagsamheten?