Fru talman! Regeringen har sedan den tillträdde jobbat med arbetsmarknadspolitiken och med Arbetsförmedlingen. Det har skett ett viktigt reformarbete på Arbetsförmedlingen under de här åren. Jag skulle gissa att det reformarbetet startade redan under alliansregeringens tid, inte minst efter att man hade rekryterat en ny generaldirektör, och arbetet fortlöper naturligtvis. Regeringen har också gjort viktiga insatser vad gäller arbetsmarknadspolitiken. En viktig insats var att stoppa de jobbcoacher som alliansregeringen införde och som visade sig vara en grogrund för olika former av kriminell verksamhet, organiserad brottslighet och terrorismfinansiering. Om man ska släppa in privata aktörer på det här området ska man nog inte vara så blåögd och naiv som Centerpartiet var när man satt i regeringsställning på den tiden. Jag hoppas att man har lärt sig något av det.
Däremot är jag säker på att man inte löser vare sig Arbetsförmedlingens problem eller problemen på arbetsmarknaden genom att skära 8,2 miljarder i arbetsmarknadspolitiken på det sätt som Centerpartiet föreslår i sin budgetmotion. Det handlar om människor som Ghalia, som jag pratade om tidigare, men också om dem jag träffar när jag är runt på äldreboenden runt om i Sverige och som nu har möjlighet att få in en fot på arbetsmarknaden genom en extratjänst i välfärden. Detta ger möjligheter för människor att få både utbildning och den jobbträning som kan behövas för att komma in på arbetsmarknaden. Om man nu tycker att det är viktigt att arbetsmarknadspolitiken fungerar, varför vill man då skära ned med 8,2 miljarder?
(Applåder)