Fru talman! Statsrådet Lejon inledde med att tala
om Signe Johansson, som fick rösta för första gången
1921, och flera talare har anknutit till detta. Jag hade
förmånen att vara valövervakare vid det första pales-
tinska valet för fem år sedan, och jag upplevde då att
en hel del äldre palestinier var mycket rörda när de
för första gången fick rösta i ett ganska demokratiskt
val. Jag tillbringade ungefär tio dagar i Nablus och
bevakade tio olika vallokaler. Det är en mycket stor
händelse i en människas liv att för första gången få
utöva sin demokratiska rättighet.
Vi har i Sverige haft rösträtt i 80 år. Vi hade dess-
förinnan rösträtt för män. Man kan säga att demokra-
tin tog sin början i Sverige när fyrståndsriksdagen
avskaffades för ungefär 140 år sedan. Men det finns
beslut som är fattade i demokratisk ordning men som
ändå inte har full legitimitet hos allmänheten. Det
räcker alltså inte alltid med ett demokratiskt beslut.
Med legitimitet menar jag då ett allmänt moraliskt
berättigande. Det kan i brist härpå uppstå ett demo-
kratiskt underskott.
Det kan också vara tvärtom: att ett beslut saknar
demokratisk förankring men ändå uppfattas positivt
av allmänheten. I diktaturstater är det ofta så, om
diktatorn är populär. Tyvärr var det ibland så med
Hitler. Han avskydde demokratin, men ändå var en
del av de beslut som han fattade populära.
Bäst är det förstås om demokrati och legitimitet
kan gå hand i hand. Jag vill ge ett exempel där det
inte har gått på det sättet. Jag tänker på de beslut som
fattades om att bilda försöksregionen Västra Göta-
land. Efter en utredning skrev regeringen en proposi-
tion i frågan, och riksdagen fattade beslut om att
starta regionförsöket. För oss som bor i den östra
delen, Skaraborg, var den nya regionen ett försök som
vi inte gillade. Stödet i mina hemtrakter var näst intill
obefintligt och är det fortfarande.
En forskare på statsvetenskapliga institutionen vid
Uppsala universitet har studerat beslutsprocessen och
genomförandet av regionförsöket, och han har kon-
staterat att riksdagen givetvis hade fattat ett beslut i
demokratisk ordning, men det var också det enda.
Förslaget om en folkomröstning, som på någon vecka
samlade nästan 12 000 namnunderskrifter, avslogs av
landstingsmajoriteten i det dåvarande Skaraborg. Alla
opinionsundersökningar visade på ett massivt mot-
stånd, och forskningsrapporten från den statsveten-
skapliga institutionen i Uppsala avslutades med ett
konstaterande: Beslutet om att ingå i försöksregionen
Västra Götaland fattades utan någon demokratisk
förankring i Skaraborg och kan därför sägas sakna
legitimitet.
Fru talman! När det finns förslag om att regioner-
na i Italien ska få mera makt är det självklart att invå-
narna ska få säga sin mening, en mening som man
framför i en folkomröstning. Så var det senast den 7
oktober i år, då jag var med utskottet i Toscana. Vi
fick reda på att nära två tredjedelar av befolkningen
med rösträtt röstade för en ökad regionalisering. Man
kan därför säga att beslutet kommer att ha legitimitet,
trots att valdeltagandet av tradition är mycket lägre i
Italien än i Sverige.
Exempel på folkomröstningar som genomförs
men som inte följs har också redovisats tidigare här.
Jag tänker då på Heby kommuns eventuella länsbyte.
Under hela 90-talet har det funnits en opinion i Heby
som går ut på att kommunen överförs från Västman-
lands län och Västmanlands läns landsting till Upp-
sala län och Uppsala läns landsting. I folkomröst-
ningen 1998 röstade 57,7 % för Uppsala län och
39,9 % för Västmanlands län. Valdeltagandet var hela
75,3 %, mer än dubbelt så höga siffror som vid det
regionala valet i Italien. Kammarkollegiet lät sedan
en utredning se över konsekvenserna av ett länsbyte
för Heby, och man kom fram till att samtliga kriterier
som indelningslagen ställer upp som villkor för en
indelningsändring är uppfyllda och att Heby kom-
muns uppfattning bör tillmätas stor vikt när man ska
fatta beslut så småningom. Ändå avslog regeringen
Heby kommuns ansökan den 19 april i år, och man
kom in med en ny ansökan som avslogs bara för någ-
ra dagar sedan.
Man kan säga att både i Västra Götaland och i
Heby kommun har beslut fattats mot invånarnas vilja.
I det ena fallet fick medborgarna aldrig säga sin me-
ning; i det andra fallet har man sagt sin mening i en
folkomröstning, men regeringen har inte följt folko-
pinionen, dvs. majoriteten i Heby kommun. Till yt-
termera visso har man kört över kommuninvånarna
vid två tillfällen.
Problemet med, som jag menar, en bristande de-
mokrati är att folk lätt tappar förtroendet för politiken
och för politiker. Antingen frågar man inte vad folk
tycker, eller också frågar man vad folk tycker - folk
får säga sin mening i en folkomröstning - och sedan
bryr man sig ändå inte om det. Det här är frågor som
vi stöter på väldigt ofta när vi talar med människor,
vilket ju vi politiker har till uppgift att göra.
Särskilt allvarligt är det rent allmänt i politiska val
i dag om man ser till hur många som röstar och hur
stor andelen är i olika åldersgrupper. I min ålders-
grupp röstar över 90 % i politiska val, även 1998,
medan det i de yngsta åldersgrupperna är 70 % som
röstar, också 1998. Det är ungefär samma skillnad
mellan äldre och yngre som Britta Lejon berörde
mellan höginkomsttagare och låginkomsttagare. I den
första konferensen Ungt val 2002, som Aftonbladet
var med och arrangerade, sades det att väljaren i fort-
sättningen måste motiveras. Ingen svensk medborgare
går i fortsättningen och röstar om han eller hon inte
tror att det betyder någonting. Rösthandlingen måste
alltså fylla en viktig funktion. Det är få som vill göra
någonting om handlingen är meningslös. Det gäller
också utnyttjandet av rösträtten, och det bör nog vi
beslutsfattare tänka på lite framöver: Vad är det folk
menar med att man lägger sin röst? Vilket ansvar har
vi som ska fatta beslut sedan när vi ska fullfölja de
åsikter som framfördes i valrörelsen och i valet och
som vi är satta att fullfölja som förtroendevalda?
Fru talman! Det kan verka lite futtigt att tala om
Västra Götaland och Heby efter vad som hände den
11 september i New York och Washington och vad
som har hänt sedan dess av terror och terroristbe-
kämpning. Men om vi ska ha en riktig samling när
det verkligen krävs, t.ex. i vårt land, är det viktigt att
skapa ett förtroende mellan medborgare och besluts-
fattare när det fortfarande finns tid och möjlighet att
göra detta.
För att i någon mån återge förtroendet i Västra
Götaland för beslutsfattarna, i varje fall i Skaraborg,
där jag bor, är det nödvändigt att avbryta den pågåen-
de försöksverksamheten och ge oss samma möjlighet
som i övriga regioner, nämligen att bygga samarbetet
på kommunalsamverkan. Kommunen är ändå mycket
närmare den enskilde än vad landstinget och regionen
är. Jag har tillsammans med Lars Elinderson i dag
lämnat in en motion med just det förslaget.
När det gäller Heby så går det ju, statsrådet Lejon,
att tredje gången gillt ge Heby rätt vid en ny ansökan.
Ett annat alternativ är att lagen ändras så att riksdagen
fattar beslut i liknande frågor i fortsättningen. Mode-
raterna föreslår detta just i dag.