Fru talman! Vilket ekonomiskt system skapar det
högsta välståndet för invånarna i ett land? Är det det
socialistiska systemet med statlig planering och styr-
ning av resurserna eller är det det marknadsekono-
miska systemet med konkurrens som drivfjäder? Är
det slutkonsumenterna som genom sina val på en
öppen marknad ska styra utvecklingen eller är det
myndigheter och politiker som ska planera framtiden
åt medborgarna?
Fru talman! Detta är frågor som i dag bara har ett
svar. Det är genom konsumenternas fria val av pro-
dukter och tjänster som välståndet blir högst, inte
bara för vissa utvalda utan för alla.
Företagarna har en nyckelroll för välståndet och
därmed för välfärden. Det är företagarna som genom
sina företag skapar tillväxten på marknaden. Det är i
företagen som jobben skapas. Varje hinder för före-
tagsamheten äventyrar alltså välståndet för oss alla.
Att skapa och vidmakthålla ett stabilt och gott regel-
verk för företagarna är därför en av riksdagens vikti-
gaste uppgifter.
I skatteutskottets betänkande nr 14 Allmänna mo-
tioner om företags- och kapitalbeskattning redovisas
ett antal motioner som handlar just om detta regel-
verk. En del motioner är mycket insiktsfulla och i hög
grad beaktansvärda. Tyvärr har majoriteten inte tyckt
att det finns någon motion värd att tillstyrka.
I sin upphöjdhet anser majoriteten att det inte
finns någon anledning att bekymra sig om förslag
som syftar till att förbättra och förenkla för företagar-
na. Det kan gälla så vitala frågor som ägarbeskatt-
ningen, underlättandet av generationsskiften genom
ändrade regler för arvs- och gåvoskatten, avskaffan-
det av diskrimineringen av enskilt aktieägande jäm-
fört med fondsparande, beskattningen av uppfinnares
royaltyinkomster - för att ta några exempel från be-
tänkandet.
Fru talman! Skillnaden mellan olika sätt att driva
ekonomisk politik kan manifesteras på olika sätt. Ett
mycket påtagligt bevis är det faktum som presentera-
des i en bilaga till Demokratiutredningen häromveck-
an. Om vi hade haft samma utveckling som övriga
OECD-länder under de senaste 25 åren skulle varje
invånare i Sverige, gammal som ung, varje år kunna
disponera 50 000 kr mer än vad man har i dag. Även
om en sådan här beräkning inte är exakt, är det en
mycket tydlig indikation på vad skillnaden mellan
olika system innebär. Gör man jämförelsen mellan de
forna kommuniststaterna och väststaterna blir skill-
naden ännu mer påtaglig.
Tyvärr, fru talman, sitter de socialistiska rötterna
hårt i Sverige, och majoriteten har svårt att inse att
det är en annan politik än dagens som behövs för att
medborgarna i Sverige ska få en levnadsstandard
åtminstone på samma nivå som gäller för genomsnit-
tet i Europa.
Fru talman! Småföretagens lov har nu sjungits i
olika tonarter och vid många olika tillfällen av så gott
som samtliga ledamöter i Sveriges riksdag. Men när
det gäller att ta ställning för en mer företagsvänlig
politik, då försvinner det hurtfriska engagemanget. I
stället presenterar majoriteten en politik bestående av
beskäftig politisk ingenjörskonst blandat med okun-
skap om villkoren för företagare.
Trots alla tal om ett företagarvänligt samhälle och
behovet av nyetablering av företag, så kvarstår fakta.
Småföretagen i Sverige etableras i en allt lägre takt,
och mest oroväckande är att de inte växer.
Om man jämför med t.ex. Italien, som ju har haft
en helt annan utveckling på det här området än Sveri-
ge, kan vi konstatera att där etableras företag och där
växer de. I Italien svarar de minsta företagen, de med
1-9 anställda, för 22 % av sysselsättningen, medan
motsvarande siffra i Sverige är 2 %. I Italien är 47 %
av näringslivets sysselsättning i företag med mindre
än 50 anställda. I Sverige är den 20 %.
En gång var de mindre och medelstora företagen
ryggraden också i svenskt näringsliv. Men genom en
medveten utarmning av riskkapitalet hos ägarna har
en stor del av det som kallas kompetent riskkapital
försvunnit. Nu har tiden också kommit till storföreta-
gen. De flyttar ut sina huvudkontor och forskningsav-
delningar. Dessutom ökar det utländska ägandet av de
börsnoterade företagen - en utveckling som i hög
grad är styrd av svensk skattelagstiftning, vilken
missgynnar svenskt ägande i förhållande till ut-
ländskt.
Fru talman! Vi har många gånger diskuterat ökat
behov av riskkapital från den här talarstolen. Att
starta företag och att utveckla en verksamhet är oftast
mycket riskfyllt. I början finns bara kostnader och
negativa kassaflöden. Det kan ta lång tid innan före-
taget kan leverera en produkt eller en tjänst och ännu
längre tid innan man uppnått full kostnadstäckning.
Under hela denna fas måste verksamheten överleva
genom tillgång på kapital - riskkapital. Och då är det
inte fråga om banklån utan om det genuina riskkapi-
talet - det egna kapitalet.
Det behövs, förutom goda affärsidéer, således
även tillgång till eget kapital för att utveckla företa-
get. I inledningsskedet finns oftast inget externt risk-
villigt kapital att tillgå. Det måste entreprenören själv
ordna. Först när man kunnat visa att produkten eller
tjänsten nått en viss utveckling ökar intresset hos
riskbenägna personer att satsa.
Fru talman! Det finns visserligen en tudelning på
den svenska marknaden för riskkapitalsatsningar i
dag. Allt som på något sätt kan kopplas till IT drar till
sig kapital. Det är emellertid mycket svårt för företa-
gare, entreprenörer och uppfinnare att hitta intres-
senter för mer konventionella projekt. Och vi kan ju
inte leva på IT-tjänster enbart. Därför är det angeläget
att vi har skattelagar som främjar tillkomsten av risk-
kapital mer allmänt, och det ska skapas i hela landet
och hos många medborgare. Nyckelordet är mång-
fald.
Som helhet har invånarna i Sverige mycket låga
förmögenheter. Merparten är dessutom bundet i bo-
städer och fonder. De flesta svenska hushåll äger
förvisso aktier eller aktiefondandelar, men genom-
snittskapitalet är blygsamt. Direktägandet av aktier
har minskat mycket kraftigt. Därmed har en kompe-
tent ägargrupp försvagats. Den svenska riskkapitalba-
sen för entreprenörskap och för nyföretagsbildning
har drastiskt minskat. Vi är helt enkelt för fattiga för
ett nyföretagande på bred basis. De extra 50 000 kr
per person och år som vi skulle kunnat disponera om
vi haft samma utveckling som övriga OECD-länder
hade kommit väl till pass.
I skatteutskottets betänkande 14 stöder vi mode-
rater ett antal motioner som föreslagit att ett riskka-
pitalavdrag införs för att stimulera enskilda initiativ i
nyföretagandet, att dubbelbeskattningen av företags-
vinster slopas och att förmögenhetsskatten avskaffas.
Vi ställer oss också bakom en motion som vill ge de
enskilda aktieägarna samma möjligheter som när det
gäller aktiefonder att skjuta upp realisationsvinst-
skatten om likviden för sålda aktier återinvesteras i
andra aktier. Detta skulle öka direktägandet av aktier,
som är fundamentalt för en sund riskkapitalmarknad.
Fru talman! Känslan för det egna företaget gör att
företagaren ofta önskar att företaget ska utvecklas
vidare inom familjen. Så har det varit sedan urminnes
tider, och det är en viktig drivkraft för förnyelse och
långsiktig utveckling. Inte minst för jordbrukare är
detta en viktig faktor. Att förändra arvs- och gå-
voskatterna, så att generationsskiften i företag under-
lättas, är därför mycket angeläget.
Fru talman! Sponsring av kultur är ett aktuellt
ämne. Inom kort kommer Regeringsrättens beslut om
Pharmacia & Upjohns sponsring av Kungliga teatern.
Skattemyndigheterna hävdar att företagets utbyte av
sin sponsring inte motsvarar de kostnader som man
har lagt ned. Man jämför med idrottssponsring med
tröjreklam och reklam på idrottsarenor. Vem är bäst
skickad att avgöra om företaget får nytta av sin
sponsring? Är det företagsledningen och ägarna, eller
är det skattemyndigheterna? Svaret är givet enligt
min uppfattning.
Trots att majoriteten i skatteutskottet hävdar att
regelverket är mycket klart, har detta ärende vandrat
hela långa vägen i rättssystemet, och nu avvaktas bara
Regeringsrättens beslut. Vi moderater ställer oss
bakom den motion som efterlyser tydligare skatte-
regler för kultursponsring.
Vi moderater, fru talman, har i detta betänkande
två egna reservationer och nio tillsammans med andra
partier. För tids vinnande yrkar jag bifall endast till
reservation 1 under mom. 1.