Herr talman! Att på sakliga grunder beräkna om-
fattningen av anslaget till Tullen torde vara en av de
allra svåraste uppgifterna i årets budget. Å ena sidan
står det att den totala hanteringsvolymen inom Tullens
ansvarsområde kraftigt minskat till följd av EU-
inträdet, framför allt när det gäller klareringsverk-
samheten. Å andra sidan framstår det som utomor-
dentligt angeläget att Tullens del i ansvaret för narko-
tikabekämpningen kan fullföljas med minst bibehållen
kvalitet. Dessutom ställer näringslivets positiva ut-
veckling krav på kvalitet, snabbhet och flexibilitet i
dokumenthantering och kontroll av varor.
Det är denna besvärliga balansgång som utskottet
haft att hantera. Den hanteringen har inte underlättats
av att regeringens beredning av ärendet av tidsskäl
eller av andra skäl varit klart bristfällig. Utskottets
hantering av ärendet har däremot underlättats och
möjliggjorts tack vare en rad uppvaktningar och där-
utöver ett betydande flöde av information av olika
slag. Ur detta tillkommande informationsutbyte har
utkristalliserats en för hela utskottet gemensam upp-
fattning att anslaget bör ökas så att det motsvarar 250-
300 anställda utöver regeringens förslag. Jag beklagar
i likhet med Carl Fredrik Graf att det inte varit möjligt
att inom detta intervall nå en för hela utskottet gemen-
sam slutlig uppfattning.
Ärligheten påbjuder att jag säger att en nivå inom
detta intervall naturligtvis kan vara lika rätt som en
annan nivå inom intervallet. Det är nämligen inte
säkert att marginellt högre anslag verkligen ger bättre
kvalitet i verksamheten. Det konstaterandet baseras
bl.a. på en genomgående iakttagelse av ett stort antal
kontakter under ärendets hantering, nämligen att det
finns ett påtagligt behov och även möjligheter för
ändrade rutiner och arbetssätt inom Tullverket, änd-
ringar som inte enbart är påkallade av förändrade
förutsättningar efter EU-inträdet.
Det som omöjliggjorde den totala enigheten i ut-
skottet på sluttampen var den finansiering som rege-
ringspartiet tillsammans med Miljöpartiet valde,
nämligen att låta näringslivet betala de ökade kostna-
der som den ökade bemanningen medför. Det kan
naturligtvis inte vara riktigt att företagen skall betala
för en kontrolluppgift som är av klar samhäll-
sansvarskaraktär.
Beträffande bakgrunden till det återremissyrkande
som nyss har framställts vill jag säga att vi i utskottet
har varit helt överens om att frågan om klassning av
flygplatser bör hanteras av den som har ansvaret för
den löpande verksamheten. Det är en riktig princip,
som i och för sig behöver värnas. Men i den situation
som har uppkommit, och som har blivit akut efter
utskottsbehandlingen, ter det sig emellertid nödvän-
digt att riksdagen förbehåller sig möjligheten till fort-
satt inflytande på slutresultatet i denna delfråga. Vi
kommer därför att stödja yrkandet om återremiss av
betänkandet i denna del.