Herr talman! Jag har flera gånger tidigare debatte-
rat anslaget till Tullverket i denna kammare. Årets
debatt kommer emellertid att skilja sig från tidigare
års debatter på grund av de organisatoriska och andra
förändringar som blir följden av regeringens förslag.
Till grund för den diskussion som vi nu skall föra
ligger naturligtvis Sveriges medlemskap i EU. Gene-
raltullstyrelsen gjorde i december en bedömning som
innebar att det skulle vara möjligt att minska antalet
anställda vid Tullverket med 522 personer. Det skulle
motsvara den andel som kunde frigöras på grund av
de förenklingar i den EU-interna handeln som blir
följden av medlemskapet. Ambitionerna vad gäller
bekämpning av narkotikainförsel skulle kunna bibe-
hållas och på sikt ökas.
Regeringen gick emellertid i budgetpropositionen
betydligt längre och föreslog att Tullverket skulle
minskas med en tredjedel i förhållande till dagens
situation. Utifrån moderata utgångspunkter var detta
naturligtvis oacceptabelt av flera skäl.
Till att börja med vill jag nämna en principiell ut-
gångspunkt. Ett fritt samhälle, med fria ansvarstagan-
de medborgare kräver en stark ram, en ram som sva-
rar för medborgarnas skydd och som kan anses utgöra
ett väsentligt inslag i en demokrati. Utan att gå vidare
i den debatten vill jag ändå peka på att t.ex. försvaret,
Polisen, rättsväsendet och Tullen har viktiga uppgifter
i det perspektivet. Det är därför ingen slump att vi
moderater på just dessa områden, där vi anser staten
har ett grundläggande ansvar, är beredda att gå längre
än vad regeringen gör i budgetpropositionen. För
Tullens del är det kanske främst fråga om att medver-
ka till att droger inte förs in i landet. Det är ett exem-
pel på en uppgift som varken kan eller skall utföras av
andra än statens företrädare. Den typen av verksamhet
skall därför finansieras via statens budget.
En utskottsmajoritet bestående av socialdemokra-
ter och miljöpartister har underkänt regeringens för-
slag och lagt fram ett nytt som innebär att perso-
nalminskningen inte blir lika stor som den annars
skulle ha blivit. Dessutom medverkar utskottsmajori-
teten till att göra inslaget av offentligrättsliga avgifter
till ett viktigt inslag i finansieringen. Avgifterna beslu-
tas inte av riksdagen, utan av regeringen, som i sin tur
delegerat dessa vidare till Tullen. Riksdagen frånhän-
der sig därigenom en viss del av den styrning som
beslut av anslagstilldelning normalt innebär. En ny
princip börjar att få fotfäste vars konsekvenser nog
alla inte är på det klara med.
Vi får därför den litet udda figuren att utskottets
anslag understiger regeringens. Likväl anser man sig
klara att göra en något mindre neddragning av perso-
nalstyrkan än vad regeringsförslaget hade inneburit.
Det moderata alternativet innebär dels att Tullen
långsiktigt får 300 årsarbetskrafter utöver regeringens
förslag, dels att personalminskningen inte sker lika
snabbt. Vårt förslag innebär att Tullen får exakt det
anslag som Tullen själv har anmält till regeringen
med utgångspunkt i den utredning som presenterades i
december 1994. Vi har ansett oss ha ett åtagande från
diskussionerna i folkomröstningen om EU, där vi
argumenterade för att kontrollen av drogtrafiken över
gränserna inte skulle bli sämre, utan på sikt bättre,
genom ett ökat samarbete mellan medlemsländerna.
Både i sak och med hänsyn till vad som sagts i debat-
ten ser vi inga möjligheter att klara uppställda mål
med de minskningar som regeringen har föreslagit.
Jag beklagar att det inte gått att få en bredare sam-
verkan i anslagsfrågan. Det hade varit en styrka att
kunna ge en entydig signal vad gäller möjligheten för
Tullen att leva upp till de ambitioner för verksamhe-
ten som riksdagen ställer upp.
Tullen får nu en helt ny organisatorisk ram som en
konsekvens av neddragningarna. Tullnärvaron kom-
mer att minska på vissa orter. Mot bakgrund av detta
är det viktigt att lyfta fram behovet av att utveckla
samarbetet med Polisen inte minst med anledning av
frågan om klassificering av flygplatser som jag strax
skall återkomma till. Vad gäller Tullens gränskon-
trollverksamhet och Polisens narkotikabekämpande
aktiviteter finns det möjligheter till ytterligare sam-
verkan.
I detta sammanhang vill jag också föra fram något
av det som tas upp i vår kommittémotion med Gun
Hellsvik som första namn som delvis behandlas i ett
annat utskott. Tullen har en roll att spela i det som
ofta följer av narkotikabrottslighet, nämligen ekono-
misk brottslighet. Det krävs ett ökat mått av samarbe-
te mellan berörda myndigheter, i det här fallet polis,
åklagare och skatteförvaltning. Ett samspelat svenskt
agerande från olika myndigheter kommer att leda till
framgångar i kombination med det utbyte av erfaren-
heter mellan länder som kommer att kunna ske i ökad
utsträckning.
Jag vill emellertid även lyfta fram att regeringen
på ministerrådets möten och i andra sammanhang
aktivt måste ge politiska signaler som ger stöd för en
restriktiv narkotikapolitik. Vi skall utnyttja medlem-
skapet för att bilda opinion mot de krafter som vill
liberalisera narkotikan.
Jag är samtidigt glad över att utskottet uttalar att
narkotikakontrollen i fortsättningen skall vara en högt
prioriterad verksamhet för Tullen. Det är för oss mo-
derater viktigt att denna fråga står högt upp på agen-
dan. Jag vill nämna att vi återkommer med ytterligare
synpunkter i kontrollfrågan, efter den remissomgång
som pågår med anledning av EU-
gränskontrollutredningens förslag och den proposition
som skall följa på den.
I betänkandet finns vidare en reservation om tull-
tillägg, en företeelse som diskuterats många gånger i
denna kammare. Jag nöjer mig denna gång med att
konstatera att tulltilläggen uppfattas som en provoka-
tion. Det är en sanktionsmöjlighet från myndigheterna
som inte borde förekomma.
För många människor förknippas Tullen inte bara
med narkotikabekämpning utan även med service till
näringslivet. Handeln med EU-länderna förenklas,
men handeln med tredje land har i vissa avseenden
blivit krångligare. EU:s regelverk har visat sig svårare
att överblicka för Tullen och näringslivet än vad
många trott. Det finns ingen anledning att blunda för
detta. Men det finns välgrundad anledning att förmoda
att både Tullen och näringslivet under en övergångstid
kommer att få ökade arbetsuppgifter i detta avseende.
Mot den bakgrunden ter sig utskottsmajoritetens lös-
ning av anslagsärenden mindre välbetänkt. Hela per-
sonalneddragningen, ehuru något mindre än den av
regeringen föreslagna, skall verkställas snarast. Vårt
förslag hade givit utrymme för att se till utvecklingen
och vid nästa budgetproposition kunna dra slutsatser
vad gäller dimensioneringen av servicen till bl.a.
näringslivet. De ofta långa avstånden mellan t.ex.
exportör och kontrolltullanstalt gör tullnärvaron till en
viktig parameter när det gäller beslut om företagseta-
bleringar m.m. Vårt budgetförslag skall ses mot bak-
grund av inte bara narkotikakontrollen utan i lika hög
grad med anledning av den service som Tullen skall
kunna ge till näringslivet.
När det gäller möjligheter att konkurrera på lika
villkor över hela landet och gentemot företag i andra
länder är inte minst klassificeringen av flygplatserna
viktig. I betänkandet behandlas också denna fråga,
och det framgår att regeringen avvaktar resultatet av
de överläggningar som nu pågår mellan Luftfartsver-
ket och Tullen. Efter det att betänkandet justerats har
det via medier kommit till vår kännedom att det finns
stor skillnad mellan Tullen och Luftfartsverket i synen
på hur många flygplatser som skall räknas som inter-
nationella gemenskapsflygplatser. Luftfartsverket
nämner 21 stycken utöver de tre som Tullen talar om.
Med anledning av dessa uppgifter kommer på mo-
derat initiativ en hearing att äga rum i trafikutskottet
den 27 april. Vi anser det viktigt att riksdagen skaffar
sig ytterligare information i denna fråga innan vi tar
ställning. Hearingen kommer att ge oss denna möjlig-
het. Eftersom utgångspunkterna förefaller vara väldigt
olika för Tullen respektive Luftfartsverket finns det
anledning för oss att bedöma frågan på nytt. Vid det
tillfället är det viktigt att också Finansdepartementet
ges tillfälle att ge sin syn på saken. Enligt uppgift har
regeringen strax före jul fattat beslut om att endast
anmäla våra tre största flygplatser samt svävartermi-
nalen i Malmö som gemenskapsflygplatser till EU-
kommissionen. Det är mot bakgrund av den stora
skillnaden mellan regeringens beslut och Luftfarts-
verkets inställning som det finns all anledning för
skatteutskottet att på nytt upp frågan. Med i dag till-
gänglig information anser vi att Sverige bör anmäla
24 flygplatser som gemenskapsflygplatser i enlighet
med vad Luftfartsverket har anfört. Vi litar på att
regeringen har samma uppfattning och vill därför inte
frånhända riksdagen möjlighet att påverka beslut i
detta ärende.
Det är onekligen märkligt att Sverige, med stora
ytor och omfattande inrikestrafik som ansluter till
utrikestrafiken, enbart skulle kunna komma att få tre,
möjligen fyra, gemenskapsflygplatser. Denna siffra
kan jämföras med att Finland vill ha 16, lilla Danmark
7, Spanien och Storbritannien vartdera 35, Frankrike
110 etc. Vi får dessutom inte glömma att en lång rad
transporter av både gods och personer äger rum vid
sidan om den reguljära flygtrafiken. Det är viktigt att
utskottet i denna för landet så väsentliga fråga får
belyst konsekvenserna för näringslivet och de regiona-
la utvecklingsmöjligheterna.
Jag yrkar därför, herr talman, på återremiss av
betänkandet för förnyad prövning av frågan om klas-
sificering av flygplatser. Syftet är att utskottet genom
att ta del av synpunkterna på hearingen och övriga
fakta som efter hand kommit fram skall kunna göra en
fördjupad beredning av ärendet. Jag vill emellertid
understryka att vi inte har någon annan mening vad
gäller vårt förslag till anslag till Tullen eller övriga
ställningstagande som finns i betänkandet. För den
händelse att yrkandet om återremiss inte skulle vinna
majoritet är mitt andrahandsyrkande bifall till reser-
vation 1 avseende anslaget.