Fru talman! Den svenska regeringen angav i som-
ras ett antal villkor som först skulle uppfyllas innan
Turkiet kunde bli kandidatland. Det var sådant som
att Turkiet skulle avskaffa dödsstraffet. I och för sig
var det goda krav, men risken var ju att man drev bort
Turkiet och att man då inte skulle få någon ändring
till stånd.
Andra länder har ju insett att man genom att ta in
Turkiet som kandidatland har mycket större möjlig-
heter att påverka. Jag har sagt att detta är bra, och jag
förstår inte varför statsministern verkar så förnärmad
över att jag berömmer regeringen för att den har inta-
git denna ståndpunkt.
Sparandedirektivet har ju stora brister. Det rör i
första hand banksparande, och det begränsar sig till
EU:s område. Det innebär att länder som Schweiz
och Lichtenstein och för övrigt Kanalöarna, som
tillhör EU i någon mening, fortsätter att ta emot
flyktkapital. Det kan ju inte vara någon mening från
svensk synpunkt med att fortsätta att låta detta pågå.
Det måste vara bättre att vi själva inser att vi inte
klarar det här - för den händelse att det inte går att
träffa en världsomfattande uppgörelse - och att vi
därför harmoniserar i den riktning som ska ske inom
EU.