Fru talman! Det har statsministern inte alls gjort.
Han har gett ett antal glidningar precis som när det
gäller de uppgifter som har förekommit i massmedi-
erna.
Det är anmärkningsvärt. Det är precis samma re-
sonemang, där regeringen försöker fly undan det man
egentligen är med att besluta om, som man förde efter
Kölnmötet. När utrikesministern då pressades satte
hon likhetstecken mellan principerna i FN-stadgan
och ett tydligt FN-mandat. Men det går inte att sätta
ett sådant likhetstecken. Hon flaggade också - vilket
är mycket allvarligt - för eventuell svensk vetoan-
vändning om det finns olika tolkningar om vad ett
FN-mandat innebär.
Då inställer sig frågan: Är den svenska regeringen
beredd att stoppa 14 andra medlemsländer från en
viktig insats för freden därför att det finns en oklarhet
om hur man ska tolka de beslut man varit med om att
fatta i t.ex. Helsingfors? Det är en betydande, viktig
och central skillnad mellan beslut i enlighet med FN-
stadgans principer och ovillkorliga krav, konkreta
mandat från FN:s säkerhetsråd. Det är det som stats-
ministern nu måste klargöra.