Fru talman! Jag har en fråga till statsministern
som berör Turkiet. Jag vill fokusera framför allt på
kurderna, där vi var ganska tydliga inför Helsing-
forsmötet. Men jag hittar ingenting om kurderna
skrivet i dokumenten från Helsingfors. Jag hoppas att
jag har fel och att statsministern kan tala om för mig
vad som står skrivet om den frågan. EU har ju i åratal
sagt sig försöka locka in Turkiet på den demokratiska
vägen med hjälp av moroten, ett utvidgat samarbete.
Och jag vet att inför tullunionsavtalet mellan EU och
Turkiet för några år sedan framförde vi precis samma
argumentation om samarbete som vi gör i dag. Men
under denna mellantid har vi mycket lite att uppvisa
när det gäller förbättringar av de mänskliga fri- och
rättigheterna och kurdernas utsatta situation i Turkiet.
Regeringen i Turkiet har i dag faktiskt möjlighet
att i det turkiska parlamentet genomföra t.o.m.
grundlagsförändringar utan att behöva ha folkomröst-
ning. Man har den politiska möjligheten att demokra-
tisera landet och förbättra kurdernas situation om man
skulle vilja. Men den viljan har inte infunnit sig än.
Jag vill därför fråga statsministern: Vad är det
som gör att man tror att samma taktik och samma
förhållningssätt den här gången ska leda till en för-
bättrad situation när det inte har fungerat i historien?
Jag skulle välkomna att vi såg en förändring när det
gäller de mänskliga rättigheterna för kurderna. Men
jag kan inte riktigt se vad man i sak grundar detta på.