Fru talman! Först vill jag tacka statsministern för
en bra och intressant redogörelse för konferensen i
Helsingfors. Det var nästan lite finsk sisuslutspurt
över de sex månaderna, och det var glädjande rap-
porter som kom från Helsingfors.
I motsats till föregående talare vill jag understryka
att jag och Folkpartiet välkomnar att man nu har
kommit till skott med en krishanteringsstyrka och att
den nu börjar ta konkret form. Det är glädjande. Det
ligger på vårt ansvar att agera i de situationer som
statsministern här har berört.
Statsministern sade att vi kan påverka utveckling-
en i Europa. Det som är så spännande är att vi nu är
med. Vi vill inte gå ur det här samarbetet, utan vi vill
sätta axeln till och arbeta konstruktivt. Det är också
glädjande att det nu blir ytterligare sex länder som
klappar på porten.
När det gäller Turkiet sade jag tidigare i en lik-
nande diskussion att detta är en historisk chans att sy
in Turkiet i arbetet. Vi är på väg att göra det, och vi
kan ställa krav på Turkiet.
Det blir naturligtvis påfrestningar på EU när 25
eller fler länder ska samarbeta. Det kommer att krä-
vas institutionella reformer. Regeringskonferensen
som startar i februari kommer att ta tag i detta. Det
kommer också att leda fram till det svenska ordföran-
deskapet om ett år. Därför vill jag ställa en konkret
fråga till statsministern: Vilken är regeringens strategi
och hur långt är regeringen beredd att gå beträffande
den kommande regeringskonferensen och de institu-
tionella frågorna och reformerna som behöver göras
för att utvidgningen ska bli lyckad? Har regeringen
något eget konkret förslag på reformer?