Fru talman! Jag aktualiserade i frågestunden förra
veckan frågan om Ryssland och Tjetjenien och ställde
krav på en aktivitet i det fallet. Och jag tror att stats-
ministern och jag var överens om det. Jag vill följa
upp den frågeställningen.
EU har ju uppenbarligen höjt sina säkerhetspoli-
tiska ambitioner. Jag ska inte kommentera den frågan
nu. Man har definierat politiken för utvidgningen
österut. Vi har i dag inte bara en risk för konflikter i
Europas grannskap, i randområdet. Vi har en pågåen-
de konflikt och massförstörelse som drabbar civilbe-
folkning urskillningslöst. Jag vill säga att vi är myck-
et nära folkmordet - bombning av Groznyj, tömning
av byar och städer och en flyktingkatastrof.
Min fråga är mer precis, och statsministern berör-
de den något: Vad gjorde Sverige? Och vad anser EU
att man kan göra? Kan OSSE beredas närvaro i enlig-
het med vad man kom fram till vid OSSE-mötet för
några månader sedan? Finns det diplomatiska möjlig-
heter att nå förhandlingsinitiativ åt fredens håll och
måhända vapenvila för att rädda civilbefolkningen?
Kan man ha ett bistånd som garanterar Röda korset,
Läkare utan gräns och andra organisationer att göra
ett humanitärt arbete och ge katastrofhjälp från
svensk sida? Det är ju vinter nu, och det behövs.
Beträffande ekonomiska sanktioner antydde
statsministern att man kanske kunde göra lite. Men ett
litet uttalande i protest och kanske en antydan om att
göra något som påverkar Ryssland är för lite. Vi
måste bryta tystnadens och passivitetens politik. Och
jag förutsätter att det finns mer att säga, statsminis-
tern.