Fru talman! Toppmötet i Helsingfors fattade
onekligen stora och viktiga beslut. Jag vill först ut-
trycka min uppskattning över att regeringen inte höll
fast de villkor som i somras ställdes upp för att man
skulle godta Turkiet som kandidatland. Det här ställ-
ningstagandet minskar ju risken för att Cypernfrågan
blockerar utvidgningen, och det gäller även t.ex. våra
grannländer i Baltikum och Polen.
Som jag förutsagt flera gånger i EU-nämnden blev
det ingen uppgörelse om ett skattepaket. Statsminis-
tern berörde det. Frågan föll på oenighet om förslaget
till sparandedirektiv. Det är inte så konstigt, för det
finns naturligtvis medlemsländer i EU som vårdar
sina finansiella marknadsplatser. De inser att även en
låg källskatt skulle driva sparandet utanför EU-
området. Ändå omfattar detta direktiv bara bankspa-
rande och vissa obligationer, alltså inte aktieutdel-
ningar och reavinster på aktier.
Nu ska arbetet på ett sparpaket drivas vidare i en
arbetsgrupp, sade statsministern. Men det behövs i så
fall en världsomfattande överenskommelse i dessa
frågor. Tror statsministern att en sådan kan uppnås?
Medför inte fortsatta förhandlingar inom bara EU att
unionens lågskatteländer under tiden föredrar att dra
till sig sparande, medan högskatteländer som Sverige
får finna sig i att sparandet försvinner utomlands,
alltmedan man avvaktar resultatet av förhandlingar-
na?
För min del anser jag att det måste vara mycket
bättre att Sverige på egen hand på hemmaplan har-
moniserar sina kapitalskatter genom att anpassa dem
till den nivå som är vanlig i EU i övrigt.