Fru talman! Den sista frågan är det lätt att svara
på. Nej, det som vägleder EU:s agerande är FN-
stadgans principer. Det är så. Sedan är det ju så att vi
vill ha ett FN-mandat för att exempelvis använda
militära insatser. Detta FN-mandat kan vi ibland
förvägras. Exempelvis hände det i fråga om Makedo-
nien när Kina veterade i säkerhetsrådet. Det gällde då
en fortsättning av den missionen. Då hamnar man i ett
läge där man vill fortsätta en verksamhet som enligt
vår uppfattning absolut är i linje med FN-stadgan
men som till följd av FN:s sätt att fatta beslut inte får
ett FN-mandat. Däri ligger konflikten.
Därför är det FN-stadgans principer som är ut-
gångspunkten för EU:s krishantering. I den civila
delen är det inga bekymmer, utan det är när man
kommer till den militära delen som det kan synas
vara en konflikt. Alla är oerhört angelägna i de 15
medlemsstaterna i Europeiska unionen om att hävda
FN-stadgan och dess principer. Det är ju inga länder
som är demokratiskt svaga eller som saknar en folklig
förankring eller intern politisk debatt, tvärtom. Svå-
righeten består i stället ibland i att få till stånd ett
beslut i FN på grund av FN:s regelverk för besluts-
fattande. Det är väl snarast där som diskussionen
borde koncentreras, tycker jag - alltså hur FN ska
reformeras; detta för att inte hamna i ett läge där man
blockerar sådant som faktiskt är i linje med FN-
stadgans principer.