Fru talman! Det finns mer att säga. Och det är
ingen tvekan om att irritationen, ilskan och besvikel-
sen över vad som händer i Tjetjenien är stor och ut-
bredd i Europa. Vi var alldeles tydliga på den punk-
ten, och det var en gemensam uppfattning att det inte
räcker med bara ord utan att vi också måste visa att vi
menar allvar genom att vidta åtgärder. Dessa åtgärder
måste vi också förfoga över, så att det inte bara blir
demonstrationspolitik. På tre områden var vi konkre-
ta. Det handlade om sådant som rör partnerskapsav-
talet med Ryssland, exempelvis forskningsavtal och
andra typer av utbildningsinsatser som senareläggs
eller ställs in. Vi sade också att det nu finns anledning
att på handelsområdet ha en strikt tillämpning av våra
avtal. Och det är oerhört viktigt för Ryssland, exem-
pelvis på deras stålsida och på andra områden när de
dumpar priserna på världsmarknaden. Och vi sade
också att Tacis som ju är stort - jag tror att det är
bortemot 100 miljoner euro per år som går till Ryss-
land - i så stor utsträckning som möjligt bör ställas
in. I stället bör pengarna föras över till humanitära
insatser för att stötta offren i Tjetjenien. Vi gjorde då
undantag för de program som syftar till demokratiut-
veckling och som syftar till kärnsäkerhet i Ryssland.
Det var alltså konkret.
Jag tror att det var nödvändigt så att vi inte ham-
nade i ett läge där vi bara talade om protester och
uttryckte vår avsky och oro utan faktiskt också vidtog
åtgärder på de områden där vi själva äger åtgärderna.