Fru talman! Först om krishanteringen: Det är all-
deles rätt citerat ur artikeln i Svenska Dagbladet, och
det gäller fortfarande. Men att fatta ett beslut i FN om
exempelvis en civil krishantering är en onödig gong-
gong i många avseenden. Det kan mycket väl räcka
med att det vilar på de principer som finns i FN-
stadgan.
När det sedan gäller att använda militärt våld i en
krishantering vill vi ha ett FN-mandat. Det avspeglas
ju också i diskussionerna i EU-kretsen. Där finns
inget nytt. Att sedan försöka att beskriva denna kris-
hantering som en början till en Europaarmé och mili-
tarisering är ingenting annat än att säga att det som vi
nu gör i Kosovo är en Europaarmé eller en militarise-
ring av EU.
Jag tror att vi är ganska eniga i denna kammare
om att det är en viktig krishanteringsinsats som Sve-
rige medverkar i i Kosovo just nu. Men det tog för
lång tid att komma på plats, för många människor
blev mördade och många kom till skada innan vi var
där och gjorde de insatser för att hantera krisen som
var nödvändiga. Det borde vi lära oss av. Det finns
alltså ingenting, tycker jag, som på något sätt strider
mot vad vi tidigare har sagt. Det är en konsekvent och
klar linje.
Sedan kan vi ha tveksamheter omkring Turkiet.
Vi har tillhört dem som har ställt och ställer väldigt
tydliga krav på demokrati och mänskliga rättigheter.
Jag gjorde också klart i mitt anförande här alldeles
nyss att om inte dessa krav motsvaras också av hand-
ling, blir det heller inga medlemskapsförhandlingar,
för här kommer det att ske regelbundna översyner och
regelbunden konsultation. Men det kan också vara så
att det som vi nu gör ger ett stöd åt en process inom
Turkiet för att just hävda en utveckling i denna rikt-
ning.
Sedan finns konflikterna med grannländerna, och
det är klart att i det sammanhanget var det av avgö-
rande betydelse för oss att ha grekerna med på beslu-
tet. Jag tror att det är en garant så god som någon för
att det här beslutet är väl avvägt just utifrån den ut-
gångspunkten.