Fru talman! Först den konkreta frågan när EU ska
vara förberett på att ta emot nya medlemmar. Det
finns i slutsatserna, och det är före utgången av år
2002. Då ska vi också ha hunnit med en ratificering
av den ordförandekonferens, IGC, som startar nästa
år. Så det är knappt om tid. Å andra tiden tror jag att
det kommer att lyckas.
Det är klart att det skulle kunna finnas andra frå-
gor som man tog upp i regeringskonferensen. Jag vet,
och det var också ett inslag i Helsingfors, att det finns
starkt tryck exempelvis från Beneluxländerna att ta
upp det de kallar för flexibel integration, att vissa
länder ska kunna gå före och fördjupa sitt samarbete
utan att det innebär att andra får samma krav på sig
att ingå i samarbetet. Den frågan tror jag kommer att
komma tillbaka. Det var så pass starka inlägg i den
riktningen kring bordet, så den kommer säkert att
diskuteras återigen under Portugals ordförandeskap.
Jag tror inte att det blir en enkel sak att lösa, men den
finns så att säga i luften. Därmed inte sagt att vi från
svensk sida driver saken.
De tre frågor som jag nämnde förut - majoritets-
omröstningar, kommissionärsfördelningen och röst-
viktningen - är de frågor som jag tror är absolut nöd-
vändiga att lösa för att kunna ta emot nya medlem-
mar.
De andra frågor som Ingrid Näslund tar upp är
oerhört viktiga. Ekonomisk utveckling, fattigdomsbe-
kämpning och kriminalitet hänger ofta ihop. De är
ofta delar av samma problem. Länder som utvecklas
ekonomiskt får större förutsättningar att driva en god
social politik och kan därmed undanröja en del av de
grunder som finns för exempelvis kriminalitet och
utanförskap.
Det är en lång väg att gå, både för de 15 med-
lemsländerna att förbereda sig och för de 13 länder
som siktar på ett medlemskap, att anpassa sitt regel-
verk och sin ekonomi för medlemskap.