Fru talman! Jag tycker att det är mycket bra att
EU successivt stärker sin förmåga till krishantering
och det tycker hela mitt parti.
Däremot är jag lite bekymrad över den oklarhet
som den svenska regeringen sprider vad gäller tolk-
ningen av frågan om mandat för krishantering. De
svar vi får är nämligen lite olika varje gång.
När statsministern fick frågan av en journalist i
Helsingfors svarade han: Det bygger på FN-mandat
för våldsanvändning. Han gjorde också tidigare en
distinktion mellan militärt våld i krishantering och
civila insatser.
Jag har mycket svårt att se att statsministern har
täckning för detta i Helsingforsmötets dokument. Det
finns inte krav på FN-mandat så tydligt där. Det står:
Unionen kommer att bidra till internationell fred och
säkerhet i enlighet med principerna i Förenta Natio-
nernas stadga. Det är också den formulering som har
använts tidigare, t.ex. i Köln.
Därför vill jag ställa en fråga statsministern. Att
det är önskvärt med ett mandat och att vi i de flesta
fall kommer att ha det är vi alla överens om. Det är
riktigt, viktigt och bra. Men krävs det eller krävs det
inte ett FN-mandat också för militära insatser, för
fredsframtvingande insatser för EU i de fall då FN-
systemet är låst?
Bakgrunden till min fråga är precis den motsatta i
förhållande till t.ex. Lars Ohlys tidigare fråga. Jag vill
ha en stark och aktiv aktör för freden i Europa och
FN. Jag fruktar att länder som Folkrepubliken Kina
ånyo i framtiden kan använda veto inom FN-systemet
för att förlama fredsinsatser från EU och därmed i
förlängningen orsaka ett utökat lidande i Europa och
Europas närområde.